FS19 – Utlandsstyrkan i Afghanistan

Staben ”samordnar” arbetet med ledningen av NSE. Foto: Hannu.

Precis som vid övriga svenska enheter på den svenska förläggningen CNL (Camp Northern Lights) och de som är ute i de olika ansvarsområdena i Afghanistan finns ingen vanlig dag för personalen som tillhör staben på NSE (National Support Element).

Chefen för National Supply Element, NSE, är major Mårten Möllgård. Foto: Mihai.

– Det är vi på staben som koordinerar reparationstroppen, huvudförrådet och transporterna och även samverkar med de olika stabsfunktionerna på CNL, allt för att de vi ska stödja ska kunna verka där ute i öknen, säger Mårten chefen för NSE.

Samordningsmöte
En normal dag på staben brukar börja med att personalen samlas inne i stabsbyggnaden på morgonen tillsammans med NSE:s enhetschefer (förråds- och reparationstroppscheferna) samt de post- och ekonomiansvariga. I regel brukar staben jobba sju dagar i veckan och det är inte ovanligt för en stabsmedlem att en arbetsdag kan bli upp till 15 timmar lång. På söndagar brukar därför de flesta passa på att ta sovmorgon, någon timme, bland annat eftersom det norska köket inte serverar frukost utan brunch på förmiddagen.

Gruppbild på NSE-stabens medlemmar. Foto: PAO.

– Vi är totalt 32 personer som bor och verkar här på den tyska förläggningen som heter Camp Marmal bland drygt 7000 övriga soldater och officerare från olika nationer. Dominansen här är tysk, men amerikanarna är också en stor andel och det märks att fler amerikanare håller på att flytta hit. Redan nu är omkretsen på förläggningen drygt fem kilometer och är alltså betydligt större än den svenska förläggningen CNL och inte nog med det – lika mycket håller på att byggas ut för fullt, fortsätter Mårten.

Samordning är nyckelordet
Staben samordnar förrådsverksamheten och reparationsverkstaden men även MOVCON som i sin tur är transportfunktionen till och från Sverige. Att inte glömma bort i sammanhanget är att staben även har funktionsansvar över fortifikationsofficeren och brandmästaren som för närvarande bor och verkar på CNL. Post- och ekonomiansvariga brukar åka till CNL varje helg för att sköta sina arbetsuppgifter där för att sedan återkomma till NSE under vardagarna.

Som stabsmedlem är det viktigt att förstå sin roll i förbandet, stödja chefens beslut och kunna stödja de övriga enheterna med information och order. Att kunna arbeta i grupp, vara stresstålig och inte vara rädd för att anstränga sig utöver det vanliga är mer eller mindre en självklarhet.

Även logistikassistenten måste vara beredd på bredduppgifter. Foto: Ki.

– Det är lätt att glömma bort att en stabsmedlem även måste kunna se till helheten och jobba utanför sin specifika funktion. Så egenskapen som att kunna se vad som måste göras är mycket viktiga för att vi på staben ska kunna lösa våra uppgifter gentemot förbandet, avslutar Mårten.
I skrivande stund har förberedelserna slutförts för efterträdarna på FS 20 och vi upplever att de får en bra överlämning när de kommit ner hit i början av december månad.

Av: Mihai Saulescu

Dela på Facebook

Huvudförrådet vid Camp Birka bemannas av sju personer.

På den tyska basen Camp Marmal befinner sig det svenska huvudförrådet som normalt betjänas av sju personer. Huvudförrådet finns inne i stora tält som ligger på National Support Element (NSE) område ihop med Reptroppens verkstad och stabsbyggnaden. Området inne på Camp Marmal där det svenska NSE:t håller till heter i sin tur Camp Birka.

I förrådet måste det vara perfekt ordning för att ge bästa tänkbara tillgänglighet på de olika förnödenheterna.

Inne i de stora förrådstälten står det pallar med pallkragar noggrant uppställda på hyllplan utefter en numerologisk ordning, precis som ett helt vanligt förråd hemma i Sverige.

- Vi betjänar de övriga enheterna på förbandet under veckans alla dagar och vi har alltid mycket att göra under vissa perioder men det är bra för då går ju tiden snabbt, säger Magnus Bjernevik chefen för förrådsgruppen på Camp Marmal.

Från flygplanet till hyllan
Normalt beger sig personalen från huvudförrådet till flygplatsen för att lasta och lossa gods till och från Sverige ett par gånger i veckan och till sin hjälp har man MOVCON för detta. Nu inför den kommande rotationen (bytet) av förband kommer och går det minst ett till två flyg till och från Sverige varje dag.

Snyggt och prydligt där FS 19:s personal möter huvudförrådet.

Det gäller både ny materiel som ska tillföras det nya förbandet som kommer ner i början av december, men även gods som ska hem till Sverige.

- Nu när personal från förbandet är hemma på leave (ledighet), men framför allt fram till avlösningen av den nya insatsomgången FS 20 är arbetstrycket som allra störst för oss på förrådssidan, fortsätter Magnus.

Logistik är lagarbete
Av de drygt 500 personer som tjänstgör i Afghanistan finns det särskilt utsedd personal som ser till att skapa så goda förutsättningar som möjligt för att de som normalt är ute i de olika operationsområdena ska kunna klara av sitt jobb. Bland annat samverkar man en hel del med transportgruppen från CNL (Camp Nortern Lights) som ser till att all materiel kommer ut till de olika enheterna.

Personalen tar hand om godset redan vid flygplanen.

Exempel på saker som transporteras ut till de övriga enheterna kan vara utrustning av olika slag, reservdelar, förnödenheter och bränsle. Detta för att personalen, fordonen och maskinerna som finns där ute ska kunna verka och fungera på bästa sätt.

Nu pågår också förberedelserna för efterträdarna på FS 20 så att de får en bra HOTO (Hand Over   Take Over), alltså en bra överlämning när de kommer till Afghanistan i början på december.

En maskinell hantering av godset gör att arbetet blir mycket rationellt.

Text och foto: Mihai Saulescu

Dela på Facebook

Movcon hjälper resenärerna och ser till att samarbetet med flygplatsen flyter som det ska under ledighetsresorna.

Allt som oftast anländer gods från Sverige, men det förekommer även transporter som ska skickas tillbaka dit. De som ansvarar för att ta hand om all denna materiel är de två personerna på MOVCON (Movement Control) som organisatoriskt ligger under National Support Element, NSE, på den tyska förläggningen Camp Marmal.

Alla nationer har sin egen MOVCON och det händer att man samverkar sinsemellan med olika transporter, men framför allt vid ledighetsresor så kallade leavetransporter samverkar vår personal med både norska och finska MOVCON. Även om ledighetsresorna är det som ingen här nere undgår att märka.

Emellanåt låter de tyska militärpoliserna sina hundar öva på PRT MeS bagage.

Stöd av övriga på NSE
MOVCON har till sin hjälp personalen från huvudförrådet. Det vill säga med lastning och lossning av flygplanen. Allt från reservdelar, uniformspersedlar och datautrustning. Materiel som slits mycket hårt ute i operationsområdet i Afghanistan.

All materiel transporteras i olika riktningar efter instruktioner från förbandets ledning, varefter godset i normalfallet flygs till Afghanistan. Här används både militära och civila flygplan. Vid framkomsten tar MOVCON emot godset och överlämnar det till andra delar av NSE:t som ser till att materielen kommer ut till de olika enheterna i operationsområdet, allt efter de gjorda beställningarna.

Samverkan sker mellan flera olika länders movconpersonal. Allt måste bli rätt.

- Gör vi fel och slarvar innebär det att de som jobbar ute på fältet inte kan lösa sina uppgifter till fullo, så det gäller verkligen att hela tiden hålla koll på flygtransporterna och all den materiel som skickas, säger Thomas Vikström tjänsteförrättande funktionsansvarig på MOVCON.

Jobbig tid
Thomas har under denna mission varit transportbefäl på MOVCON men tagit över ansvaret efter funktionsansvarige som nu är åter i Sverige. För att få hjälp med arbetsbördan har MOVCON från nästa kontingent, FS 20, roterat ner tidigare än sina kollegor.

Det går i mer än vad man kan föreställa sig i ett transportflygplan.

Nu i slutet och inför bytet mellan förbanden i den svenska kontingenten, rotationen, till det nya förbandet FS 20 är arbetsbördan stor för MOVCON. Fram tills det nya förbandet anländer landar det en till två flygtransporter varje dag.

- Paradoxalt nog börjar jag att krokna efter mer än sex månaders roddande med allt gods och alla tunga transporter, medan FS 20:s MOVCON som bara har varit här en dryg vecka hungrar efter att få jobba. Så vi två kompletterar verkligen varandra. Jag har varit här nere i Afghanistan som funktionsansvarig tidigare under 2008 på FS 15 och hade jag inte gillat utmaningen och tyckt att det varit kul och spännande skulle jag aldrig ha åkt ner hit från början, fortsätter Thomas.

Av- och pågående movconpersonal. Den avgående, Thomas Vikström till höger.

Sanningen är de facto att alla behövs och alla har en uppgift att fylla och det är extra påtagligt här i Afghanistan, för utan de två personerna på MOVCON skulle det mesta sluta att fungera här nere.

Text och foto: Mihai Saulescu

Dela på Facebook

Repjobb kan lätt göra att man sitter trångt till. Ingen möda sparas när det gäller att hålla personalen i fält med fungerande fordon och materiel.

Reparationstroppen, sammandraget ”Reptroppen”, som organisatoriskt ligger under National Support Element (NSE) i den svenska kontingenten i Afghanistan är beläget på den tyska förläggningen Camp Marmal. Troppen har till uppgift att stödja de övriga enheterna med service och reparationer av bland annat fordon och sambandsutrustning. Det är personerna på reptroppen som ser till att hålla den svenska kontingentens fordon i fungerande skick så att de övriga enheterna kan hålla sig rullande ute på fältet i Afghanistan.

NSE:s reparationsgrupp ur FS 19 med bergen söder om Mazar-e-Sharif i horisonten.

En Galt på väg in i en av hallarna.

– På drygt sex månader har vi enligt statistiken genomfört fler än tio tusen åtgärder, säger Robin, chef för reparationstroppen på NSE.

På grund av den ofta tuffa miljön och ibland de så dåliga vägarna, eller så ofta väglösa landskapet här i Afghanistan ställs det mycket höga krav på de fordon som används och inte minst på de personerna som utför reparationerna.
Därför brukar det ofta stå ett antal fordon utanför verkstaden som snabbt måste genomgå smärre eller större reparationer.

Sonny under perioden för grundtillsyn av fordonen.

Militär fordonsbesiktning
Kulmen på arbetstrycket för personalen på reptroppen var för några veckor sedan då systemstödspersonal från Sverige var här och genomförde grundtillsyns-service (GT) på samtliga fordon, vilket bromsade upp den övriga verksamheten. GT-service kan efterliknas som vid när civila fordon genomgår den årliga fordonsbesiktningen hos Bilprovningen hemma i Sverige.

– De flesta av de soldater som jobbar i reptroppen är rekryterade på grund av sin civila kompetens. De flesta jobbar som mekaniker och tekniker hemmavid vilket gör att deras kunnande är ovärderligt här nere, fortsätter Robin.

Det är inte alltid deras arbete syns eller hörs utåt. Ändå är det helt eller delvis avgörande för att fordonen skall kunna rulla och de övriga enheterna skall kunna verka och lösa sina uppgifter ute i operationsområdena.

Så kan det gå när man felparkerat på NSE:t? Foto: Ulf/Reptroppen

Överlämning till ny mission
Nu inför HOTO:n (Hand Over, Take Over) för den nya insatsomgången FS 20 råder det bråda veckor för personalen i verkstaden.

Efter den genomförda GT-servicen har arbetsbördan vuxit till sig enormt med alla anmärkningar som personalen från Sverige har anmärkt på. Stötdämpare och bussningar är sådant som tar mycket stryk på fordonen här nere, men även lampor och reflexer som man av någon anledning tagit bort och inte skruvat tillbaka har det blivit anmärkningar på och som reptroppen nu måste åtgärda.

För visst vill man lämna över allt i fungerbart skick så att våra efterträdare på FS 20 får en bra start på sin mission?

Text: Mihai Saulescu
Foto: Mihai Saulescu, Ulf/Reptroppen

Dela på Facebook

Tanknings- och laddningsomgång fyller ett antal stridsfordon med drivmedel.

NSE:s (National Support Element) uppgift är att stödja den svenska insatsen i Afghanistan med service, transporter, utrustning, drivmedel och reparationer, vilket enheten har det övergripande ansvaret för. NSE-personalen bor och verkar på den tyska förläggningen Camp Marmal, cirka en halvtimmes färd från den svenska basen Camp Northern Lights (CNL) i utkanten av Mazar-e-Sharif.

Många ville denna dag inte vara med på bild.

Staben på NSE:t samordnar förrådshållningen, reparationsverkstaden och transporterna för att det svenska förbandet ska kunna rulla och fungera operativt ute i terrängen.

Söndagen den 17 oktober fick NSE:t i uppdrag att samordna en transport till operationsområdet 40 km väster om Mazar-e-Sharif i närheten av byn Ali Zayi.

En samtrimmad personal kontrollerar sin vagn under tankningen.

Där det hände
Det var där vår kamrat stupade dagen innan när han jobbade som vagnschef i ett pansarfordon av en typ som kallas 203, eller Patria. Det hela inträffade när hans vagn träffades av en så kallad IED (Improvised Explosive Devise). För vanliga människors förståelse så rör det sig om en hemmagjord vägbomb.

Delar ur huvudförrådet, reparationsverkstaden och staben för NSE:t lade sina ordinarie arbeten åt sidan för att kunnat kraftsamla inför denna transport, som bestod av en lastbil lastat med diesel samt två mindre personterrängfordon med ett antal personer i varje.

Efter att ha färdats i drygt två timmar stannade kolonnen på en stor vidöppen plats mitt i steppöknen inte långt ifrån den plats där det svenska fordonet träffades av IED:n.

Vi upprättades bland annat en TOLO (Tanknings- och laddningsomgång), vilket betyder att NSE:t såg till att de fordon som var ute och patrullerade i området fick möjligheter till att fylla på diesel i sina tankar.

Artikelförfattaren på post under uppfyllningen av enheterna på platsen.

Under denna stekheta och soliga dag passade många på att stötta varandra på grund av det soldaterna i området varit utsatta för dagen innan.

Efter uppfyllningen av förbandet, hjälpte förstärkningen från CNL bland annat till med att bärga det drabbade pansarterrängfordonet till den avsedda platsen för sin förvaring. Så småningom satte NSE:t tillsammans med de övriga i området kurs tillbaka mot Mazar-e-Sharif.

Vid halvsextiden anlände så alla välbehållna till den svenska förläggningen Camp Northern Lights. Efter välförtjänt utspisning i matsalen där åkte NSE tillbaka till sitt och den tyska förläggningen Camp Marmal och kunde därmed lämna ytterligare ett uppdrag bakom oss.

Text: Mihai Saulescu

Dela på Facebook

Bandet i aktion. Sheberghan & Roses gav publiken allt.

Uppskattningen kändes verkligen i luften när fältartisterna äntligen kom till den svensk- finska Afghanistanstyrkan under en veckas turné. För alla de svenskar som har tjänstgjort mer än halvtid för Utlandsstyrkan i Afghanistan blev detta ett perfekt tillfälle att slappna av och få en trevlig stund från den militära vardagen.

Efter att ha uppträtt på den svenska förläggningen Camp Northern Lights i Mazar-e-Sharif på lördag och tisdagskvällen genomfördes två storartade konserter på den norska förläggningen Camp Nidaros inne på den tyska förläggningen Camp Marmal där den svenska logistikenheten NSE (National Support Element) tjänstgör.

Det var fullt ös under konserterna på Marmal.

Långa spelningar
Det var ett duktigt tryck när fältartisterna bjöd på såväl hårdrock och de senaste radiohitsen när svenskarna tillsammans med de övriga nationers soldater rockade loss under drygt två timmar på söndagskvällen.
– Bara vetskapen om att åka till ett land där det krigas blir en märklig upplevelse som får en att börja fundera, säger David Jönsson, fältregissör och chef för gruppen.

Linda Sundblad och Joakim Hallin i aktion.

Sista kvällen formligen exploderade luften när fältartisterna gick upp på scenen som näst sista band efter att först två norska band och det amerikanska bandet ”Nuts” uppträtt, vilket slutade i en höjdarövning totalt sett. Trycket var så enormt denna onsdagskväll när svenskarna tillsammans med norrmän, amerikanare, tyskar och någon enstaka soldat från Lettland, Kroatien och Finnland öste på för fullt och ackompanjerade till fältartisternas framförande så att känslorna formligen vibrerade i luften.
– Det är en skön upplevelse när soldaterna tar in det som levereras, fortsätter David och tillägger att det är en väldigt, väldigt bra stämning i bandet och att personkemin dem emellan är i toppklass.

Den norska campen Nidaros har väl tilltagna ”wellfareutrymmen”.

Gammal organisation
Fältartisterna är en frivillig organisation inom Försvarsutbildarna och idén skapades redan under beredskapsåren. Den första gruppen fältartister uppträdde utomlands redan 1957.
För att bli fältartist och kunna uppträda utomlands där svenska soldater och officerare tjänstgör är grundkravet att gå någon av fältartistkurserna som finns i tre nivåer. Innan fältartisterna kom till Afghanistan har de gått en tre dagars utbildning på Livgardet som bl.a. innehöll sjukvård, brand och täthetsprov av skyddsmask.

Några glada amerikanska soldater i publiken fick ett foto med Linda Sundblad.

Samtliga artistmedlemmar i gruppen som nu rest runt i Afghanistan är heltidsmusiker, bl.a. har sångerskan Linda Sundblad varit med och startat upp den då populära gruppen ”Lambretta”.
– Det är en enorm skillnad att komma hit till Afghanistan eftersom det faktisk pågår ett krig här, säger sångerskan Linda när hon jämför med vistelsen i Kosovo i februari 2009.
– Jag satt som ”på nålar” under transporten till en av baserna som vi skulle uppträda på när vi innan blev informerade om säkerhetsläget här nere. Och inte blev det bättre av att sitta inklämd som i en ubåt och inte kunna se ut någonting i de där pansarfordonen heller, fortsatte hon och visade med kroppen hur trångt de satt.

Fältartisterna spelade också på det nya Camp Monitor i Shibirghan.

Olika spelplatser
Under veckan som gått har fältartisterna också haft spelningar på Provincial Office i Aybak och campen Monitor belägen i Shibirgan, alltså mindre baser där ett mindre antal svensk-finska soldater tjänstgör, samt två gånger på den norska förläggningen Camp Nidaros som därmed satte punkt för turnén.

Fältartisterna från vänster: David Jönsson, Joel Sahlin, Fredrik Lang, Linda Sundblad, Joakim Hallin, Erik Metal, Rikard Lindhamn och Martin Pålsson.

Redan tidigt torsdagsmorgonen efter åkte fältartisterna tillbaka till Sverige där artistmedlemmarna återgår till sina ordinarie musikarbeten.

Text och foto: Mihai Saulescu
Foto Shibirghan: PAO

Fältartisterna i september 2010
Chef, fältregissör och trumpet: David Jönsson
Sång: Linda Sundblad
Sång och trombon: Martin Pålsson
Keyboard: Joakim Hallin
Sång och gitarr: Joel Sahlin
Bas: Rikard Lindhamn
Trummor: Fredrik Lang
Teknik: Erik Metall

Dela på Facebook

Grundkontrollen kan jämföras med bilprovningen.

– Det är för lite fordon som har dykt upp, ropar besiktningschefen.
Samtidigt hörs HILTI-maskinernas morrande som sakta tuggar sig ned i betongen för att montera fast den nya fordonslyften. Jaha, någon fick just nu jobb att försöka hitta syndarna som hade ”glömt” bort sin besiktning, ännu en ….uppgift som måste lösas!

Fordonslyftar monteras i gamla huvudförrådet.

Det råder en febril verksamhet utanför och i gamla huvudförrådet. Det pågår en ombyggnation av tältet till en verkstad och vårdlokal som skall vara färdig inom ett par dagar samtidigt som det sker grundtillsyn (GT, jämför med bilbesiktning) på fordon, optik, elverk, vapen och sambandsmateriel för att följa kungörelser och förordningar. Men framförallt att vi ska kunna använda materielen med optimal effekt när behovet är som störst. Detta kallas med finare ord att ”upprätthålla materielens tekniska tillgänglighet i syfte att behålla vår operativa förmåga och effekt”.

Totalt 19 arbetstörstande personer från olika delar från Sverige är här på besök för att stödja oss med detta förutom våra egna duktiga tekniker och mekaniker från underhållsenheten på marmal (NSE), skyttekompaniet och stabs- och trosskompaniet som också finns på plats i detta myller av verksamhet.

Inne i de nya lokalerna råder högtryck för att hålla materielen i brukbart skick.

När förbandet har det som lugnast är det tvärtom på underhållssidan. Under en så kallad GT påträffas hur många fel och brister som helst som NÅGON måste ha fixat till alldeles nyss. Ett annat exempel är när någon som under en leave har lämnat in sin materiel på service som någon då måste åtgärda den under tiden man är borta. Det vill säga; när andra har LOW OPS eller har ledigt så har vissa högtryck, HIGH OPS, ungefär lite sådär tvärtom i förhållande till hur huvuddelen av de övriga har det.

Det är rätt enkelt att glömma bort att det finns andra som även är viktiga för att ge killarna och tjejerna där ute en materiel som fungerar när de behöver den som bäst. När dammet har lagt sig efter alla kontroller är i alla fall jag övertygad att FS 19 har sin materiel i bättre skick än innan och det kommer att ge rätt effekt när vi behöver det.

– Det blir hemskt många tvåor på kontrollerna så vi kommer tillbaka på ett par veckor för ombesiktningar, ni har väl planerat för det också, frågas det inifrån tältet.
– Självklart, svarar jag tydligt, men suckar tyst och tänker, ännu mer jobb! Men inte är jag bitter inte!

Text: Teknisk chef
Foto: PAO

Dela på Facebook

Hannu Berghäll var en av de första på NSE att lägga sin röst.

På den tyska basen, en dryg halvtimmes bilfärd från dess svensk- finländska motsvarighet, Camp Northen Lights, i Afghanistans näst största stad Mazar-e-Sharif, tjänstgör en liten svensk enhet på cirka 20 personer. De arbetar på en logistikenhet som kallas National Supply Element eller NSE och som i sin tur försörjer den svenska enheten med allt från reparationer, förrådshållning och beställningar av materiel med mera.

Thomas Vikström och Lars Sundvall från NSE väntar utanför vallokalen på sin tur.

Chefen för NSE:t, Mårten Mölgård, var enhetens valförrättare och han hade upplåtit enhetens möteslokal till röstlokal som kom att vara öppen vid fem dagar under vecka 35 och 36 i september då personalen hade möjlighet att rösta inför riksdagsvalet.

I denna lokal kunde också andra svenskar rösta som hade vägarna förbi NSE. Exempel på sådan personal kunde vara personal från den afghanska arméns bas i Mazar-e-Sharif som heter Camp Shahen (Falken), Swedish Air Element eller officerare som jobbar på Isafs regionala högkvarter, Regional Command North, RCN.

När vallokalen öppnade under första valdagen fredagen den 3 september stod den första väljaren i dörren, beredd att lämna in sin röst.

Kontroll av ID-handling.

Precis som hemma i Sverige låg röstsedlarna prydligt framme på borden tillsammans med resten av materielen som behövdes för att ha kunnat genomföra riksdalsvalet. Bland annat fanns också valmyndighetens ”Valet i fickformat” som personalen kunde förse sig med.

För att ha kunnat rösta i riksdagsvalet visade personalen upp sitt pass eller godkänt ID-kort och i stället för de traditionella röstkorten användes adresskort som stoppades i det yttre valkuvertet som sedan skickades till rätt plats hemma i Sverige och på detta sättet kunde rösterna bli räknade.

Röstande lägger sin röst i röstlådan.

Text och foto: Mihai Saulescu

Dela på Facebook

Fortifikationsofficer och brandskyddsansvarig måste vara den perfekta bakgrunden om jag någonsin får för mig att ansöka om medlemsskap i Facebookgruppen ”Förr var jag schizofren, men nu mår vi bättre”. För här gäller det att hålla många bollar i luften och ägna sig åt multitasking som det så fint brukar heta i platsannonserna. Vilket möjligen kan vara en utmaning för oss män som ibland, falskeligen, anklagas för att ha svårt för att gå i trappor och tugga tuggummi samtidigt.

Alltid redo!

Vad en brandskyddsansvarig sysslar kan nog de flesta gissa sig till på ett ungefär men en Fort Officer? Vad är det? Jo vi, för vi är två Fort Off:ar, stödjer FS19 i skyddstekniska, anläggnings- och infrastrukturfrågor samtidigt som vi verkar som anläggningssamordnare och är FS19:s kontaktpersoner mot Sverige. Vilket inte alltid är helt okomplicerat då FS19:s målbild kan vara mer ”här och nu” än högkvarterets som sträcker sig över flera kommande missioner.

Brandvärnsmän som under träning livräddar en hotad pallbock.

OK, men vad GÖR vi då? Svaret är väl att det omöjliga gör vi genast medan underverken tar lite längre tid. Vi försöker sila alla möjliga och omöjliga ärenden som trillar in från de mest oväntade håll – hela tiden. Nice or Need? Grön militär materiel i ett hanteringsrör och anläggningar och byggnader i ett annat. I Afghanistan betyder ”grön el” handläggning av svensk militär personal medan t.ex. alla ”civila” AC-aggregat fixas genom vår entreprenör med vars personal, från jordens alla hörn, vi talar det globala världsspråket – ”Bad English”.

Heta arbeten i skydd av brandfilt

Dagarna fylls av såväl uppföljning av små och stora reparationsarbeten som större upphandlingar av om- och nybyggnationer. Å däremellan allt mellan himmel och jord: Borra ur dörrgångjärnen till en sovcontainer så brandvarnaren, som falsklarmat och hållit alla i byggnaden vakna, äntligen kan tystas! Kontrollera att alla tömt sina kontorscontainrar som avtalat inför ombyggnation (Nähä? Inte det?)

Försöka sy ihop transportlogistiken inklusive skydd för någon reparatör som p.g.a. haveri måste ut någonstans – nu! Övningsskjuta våra personliga vapen. Rekognosera inför planerad nybyggnation. Konstruera ett öppningsbart inbrottsgaller för ett fönster. Gå på fotpatrull i grannskapet. Vikariera för någons mamma – som inte jobbar här! Vara tailgunner på någon transport. Beställa sand och krattor till volleybollplanen. Agera kontrollant och besiktningsman. Projektera en nybyggnation. Sätta upp ”Glada lappen” för att påminna några få om rena självklarheter. Ta upp en förhandling med en blivande entreprenör. Agera budbärare och reläa besked i högervarv osv. osv.

Nybyggnation

”-Å, vad gör ni på helgen då?” Same, same but different! Här kör vi lördag hela veckan i en solsäker och myggfri miljö.  Å skulle det bli ett hastigt väderomslag så behöver ni inte oroa er för oss. Vi har både pälsmössa, komarock och raggsockar i pluralis ouppackat vid våra sovplatser …

ha det! / hans georg – Tommys kusin

Dela på Facebook