Det har kommit in ett kritiskt inlägg i form av en kommentar till vår blogg. Också tidigare har vi fått in ett par kommentarer och det ger anledning till att vi tittar på vad vi ska publicera på vår blogg. Här följer först den kritiska kommentaren och den är följd av mitt svar på den.
Wilhelm Guldbrand/PAO FS 19
Kommentaren
Det är alltid intressant att se vilken typ av verksamhet som förmedlas ut via bloggen via CNL. Vilken typ av verksamhet man väljer att publicera samt information om den samma.
Teambuilding i all ära men det bör finnas mer intressanta saker att rapportera kring.
jag är ytterst kritisk till den bild som förmedlas av missionen FS19 via bloggen. Det verkar vara en ”glass och banan” mission där man fikar och solar sig fram. Det är den bild som förmedlas och jag undrar hur andra länder ser på den insats som bedrivs i PRT:t.
Missionen började till exempel med att förmedla solning, soldäck och våffelätande.
Det finns områden PRT inte ens besök och enheter som kämpar hårt för att jobba och genomföra, vad jag anser är, kärnverksamhet.
Det finns väl enheter som har till uppgift att förmedla och sprida information som är intressant som avser just kärnverksamheten. De är möjligen engagerade åt annat håll men detta borde ligga i deras intresse.
Avseende bilder på personal, där personalen är det enda i motivet, där ansikten är blurrade. Varför tar man sådana kort, där man själv är motivet, om man inte kan ställa upp på bilden? Vad är nyttovärdet? Vilken förälder har nyttan av att se denna bild som ställer fler frågor än den ger svar?
Mina anhöriga vill veta om mitt hälsotillstånd, verksamhet, kulturens påverkan och en förståelse av kontexten som jag befinner mig i. Min Far är nog övertygad om att om jag inte teambuildat, eller hade haft anpassningsmöjligheten till detta, innan jag åkte ner inte heller skulle ha roterat ner.
Jag är inte stolt, jag blir en mer motiverad och tänker inte säga att jag åker på mission om detta flum fortsätter. Jag vill vara med i ett gäng, ett bra gäng, som är seriösa i sin gärning. En gärning som GÖR denna skillnad som många pratar om här. Vad är skillnaden vi gör? Presentera detta med text och bild i stället.
Rättning mitt-åt!
Svaret
Hej,
Ja det där var en riktig snyting. Tack för dina synpunkter och jag beklagar att jag inte haft ork att besvara dem snabbt. Jag har nämligen varit förkyld den senaste veckan. De enheter som du hänvisar till att ha till uppgift att förmedla och sprida information som är intressant som vad avser just kärnverksamheten, det är jag som är Public Affairs Officer. Jag tänkte att jag skulle gå igenom hur jag ser på dina synpunkter och jag hoppas att jag i någon mån rätar ut dina frågetecken till positiva utropstecken.
Du är ytterst kritisk till den ”glass och banan-mission” som du upplever. Du berättar att missionen började med att förmedla ”solning, soldäck och våffelätande”.
För min del började missionen den åttonde februari när jag ryckte in en mulen februaridag. Bloggen börjar med att gestalta när Arméinspektören tog emot oss på Livgardet i april under rubriken ”Tänk på våra anhöriga”. För resonemangets skull lämnar vi det därhän.
Gestaltningen av missionen i området börjar med att vi kommit fram och blir visade Camp Northern Lights (CNL), får göra en campvandring. Därefter handlar det om post till oss, överlämningsgudstjänst och överlämningsceremonin där FS 19 tar ansvaret för uppdraget i Afghanistan. Först på elfte plats kommer den beryktade våffelätningen. Ingenstans finns vare sig berättelser om eller bilder på sol och soldäck. Det förekommet tre bilder på idrottande personal. En volleyball bild och de två från teambuildingen. Jag delar inte din uppfattning i detta avseende men… Så här tänkte jag:
Missionen är en vandring där vi kommer utan att inledningsvis vara operativa. Vad finns då att berätta om, jo att vi kommer på plats. Vad tiden lider så kommer det att bli mer av den militära kärnverksamheten. Alternativet för de anhöriga skulle ha varit inga artiklar fram till att vi skulle börja operera. Jag valde att berätta om det som fanns i början. Vi behövde inte vänta länge på tyngre artiklar. Cirka 14 dagar efter överlämningsceremonin kan vi läsa om vår första stridskontakt.
FS 19:s blogg är inte en officiell kanal för Försvarsmakten. Den är en kanal där den som vill bidra till att berätta något för våra anhöriga kan göra det i ett relativt fritt format utan många formella krav. I stor omfattning sätter man sina egna regler när det gäller till exempel anonymitet med mera. Bloggen är inte heller menad att ersätta var och ens personliga kontakt med hemmet. Våra anhöriga behöver sina telefonsamtal från oss eller ett sms. Vi måste alla hålla den personliga kontakten öppen till våra familjer.
Du refererar också till bilder där personer med suddiga ansikten är bilden enda motiv. Jag upplever inte att det finns många sådana bilder och jag ser nog gärna att de som bidrar känner att så mycket som möjligt blir publicerat samtidigt som jag själv känner att många av dessa bilder absolut ger en känsla av hur det är här nere.
När det så gäller helheten i framställningen så har det publicerats 66 artiklar och eller telegram fram till den 30 augusti. Fem av dem är direkt riktade till de anhöriga eller till för administration av bloggen. Nio handlar om installationsfaser av våra missioner för den svenska och finländska kontingenten. Tre handlar om högtider. Det ger: 5+3+9=17.
Återstoden, 49 och närmare 75 % av alla publicerade artiklar, handlar om ”kärnverksamheten” i en eller annan omfattning. Av dessa handlar 20, = 40%, om enheter som normalt befinner sig utanför CNL. Där finns OMLT och PO Shibirgahn och Sar-e Pol med, dock tillsammans med PO Aybak i liten omfattning. Det är enheter som den gångna sommaren dragit ett oerhört tungt lass, kanske speciellt OMLT (Det känns som att du känner till vad förkortningarna står för så jag använder dem.) De 29 som återstår handlar till stor del om verksamheten väster om Mazar-e-Sharif. Tillsammans är det verkligen att göra skillnad. Jag tar två exempel från artikeln av den 27 juli (Fem dygn på höjden):
1. Flickan som kliver fram och säger ”thank you” och
2. Mannen som fick en radio för första gången i sitt liv.
Det är att göra skillnad och den gör vi alla tillsammans här nere. Summan av våra ansträngningar gör skillnad, i stort och smått. Jag rekommenderar denna läsning och nu förstår du säkert att jag inte håller med dig. Jag upplever inte innehållet i vår blog som flum utan det är en beskrivning av engagerade, proffsiga och hårt jobbande svenska (och för den skull också finländska) soldater.
Nu har jag försökt lägga korten på bordet. Det är lite sent men jag är en person och jobbar för allt jag orkar. Jag hoppas att du förstår hur jag tänker och att när du tittar igenom bloggen upptäcker att det finns en skatt att ösa ur.
Tack för dina synpunkter. Du fick mig att gå igenom bloggen för att se om du hade rätt och det hade för mig ett stort värde. Ändå så känner jag att de som bidrar till bloggen har så olika förutsättningar för det. Många är låsta och kan inte bidra samtidigt som vissa har en stund över. Ibland ger tillfälligheterna något att skriva om. Ofta är det så att det är de som jobbar i den så kallade kärnverksamheten som är de som har minst möjligheter att skriva för bloggen. Ändå utformar ett antal vänner sina bidrag och skickar in till bloggen. Ska det då vara så att de bidrag som inte kommer från rätt sorts medarbetare inte ska komma med för att de är ”fel sort”, eller…
Avslutningsvis så kan det ju tänkas att du som skrivit något av eller det senaste kritiska inlägget är en medlem också av FS 19. I det fallet så vill jag att du ska känna att du är välkommen med ditt bidrag till bloggen.
Vad gör vi nu?
Diskussionen om till vad vi ska ha på vår blogg är nu öppen. Kommentera och diskutera så får framtiden avgöra vad vi lägger ut på bloggen.
Med vänliga hälsningar
Wilhelm Guldbrand
Dela på Facebook
Loading ...
