Nu i mitten av november är det cirka en månad kvar till det att personalen i FS 19 åter kommer hem till sina familjer. Återseendet är för många en efterlängtad tidpunkt. Där, inför Jul kommer det att bli möjligt att tillsammans med soldaterna göra ett avslut efter vårt uppdrag i Afghanistan. Detta genom att mötas vid den medaljeringsceremoni som kommer att hållas i Stockholm.

När kommer soldaten hem?
Vårt förband reser hem (roterar) i olika omgångar. Eftersom det är något som ligger i framtiden är vi inte benägna att lämna detaljer på Internet om dessa resor, vilket säkert alla förstår. Däremot ska samtliga soldater redan idag ha beställt sin hemresa från Livgardet och till hemmet efter sin avslutning i Sverige. Informationen finns alltså, åtminstone till dagen, redan hos er egen soldat om när denna kommer hem. Skulle det vara så att ni inte fått den av soldaten så bör inte denna belastas för det. Många är ute på uppdrag och vårt fokus ligger i första hand på det vi gör här och nu. Be om tiden när ni har kontakt med varandra nästa gång!

När är medaljceremonin?
Ett av de tillfällen där de anhöriga erbjuds att delta är i den medaljeringsceremoni som genomförs på gården framför Armémuseet torsdagen den 16 december. Denna ceremoni kommer att genomföras mellan klockan 13.30 och 14.30. Efteråt blir det fika för de anhöriga från och med klockan 14.30.

Vad ska vi här hemma tänka på?
Till anhörigbolggen har det också kommit in frågor om hur de som inte deltagit i den senast genomförda anhörigträffen ska få information om hur man kan möta sina hemkommande soldater och vad man då bland allt annat kan tänka på.

Mycket information finns redan på Internet. Gå till datorn och slå upp denna information! Länkar kan ni se nedan. Där finns också kontaktpersonen för de anhöriga och telefonnummer till denna person.

Om det är speciella saker där det inte finns besked på Försvarsmaktens hemsida så finns alltid möjligheten att ringa till Försvarsmaktens personaltjänst som förkortas ”HRC Direkt”. Deras telefonnummer är: 08-514 393 00. Ett nummer ni också kan få på hemsidan enligt länkarna nedan.

Länkar

Information till anhöriga.
Att komma hem igen.

PAO

Repjobb kan lätt göra att man sitter trångt till. Ingen möda sparas när det gäller att hålla personalen i fält med fungerande fordon och materiel.

Reparationstroppen, sammandraget ”Reptroppen”, som organisatoriskt ligger under National Support Element (NSE) i den svenska kontingenten i Afghanistan är beläget på den tyska förläggningen Camp Marmal. Troppen har till uppgift att stödja de övriga enheterna med service och reparationer av bland annat fordon och sambandsutrustning. Det är personerna på reptroppen som ser till att hålla den svenska kontingentens fordon i fungerande skick så att de övriga enheterna kan hålla sig rullande ute på fältet i Afghanistan.

NSE:s reparationsgrupp ur FS 19 med bergen söder om Mazar-e-Sharif i horisonten.

En Galt på väg in i en av hallarna.

– På drygt sex månader har vi enligt statistiken genomfört fler än tio tusen åtgärder, säger Robin, chef för reparationstroppen på NSE.

På grund av den ofta tuffa miljön och ibland de så dåliga vägarna, eller så ofta väglösa landskapet här i Afghanistan ställs det mycket höga krav på de fordon som används och inte minst på de personerna som utför reparationerna.
Därför brukar det ofta stå ett antal fordon utanför verkstaden som snabbt måste genomgå smärre eller större reparationer.

Sonny under perioden för grundtillsyn av fordonen.

Militär fordonsbesiktning
Kulmen på arbetstrycket för personalen på reptroppen var för några veckor sedan då systemstödspersonal från Sverige var här och genomförde grundtillsyns-service (GT) på samtliga fordon, vilket bromsade upp den övriga verksamheten. GT-service kan efterliknas som vid när civila fordon genomgår den årliga fordonsbesiktningen hos Bilprovningen hemma i Sverige.

– De flesta av de soldater som jobbar i reptroppen är rekryterade på grund av sin civila kompetens. De flesta jobbar som mekaniker och tekniker hemmavid vilket gör att deras kunnande är ovärderligt här nere, fortsätter Robin.

Det är inte alltid deras arbete syns eller hörs utåt. Ändå är det helt eller delvis avgörande för att fordonen skall kunna rulla och de övriga enheterna skall kunna verka och lösa sina uppgifter ute i operationsområdena.

Så kan det gå när man felparkerat på NSE:t? Foto: Ulf/Reptroppen

Överlämning till ny mission
Nu inför HOTO:n (Hand Over, Take Over) för den nya insatsomgången FS 20 råder det bråda veckor för personalen i verkstaden.

Efter den genomförda GT-servicen har arbetsbördan vuxit till sig enormt med alla anmärkningar som personalen från Sverige har anmärkt på. Stötdämpare och bussningar är sådant som tar mycket stryk på fordonen här nere, men även lampor och reflexer som man av någon anledning tagit bort och inte skruvat tillbaka har det blivit anmärkningar på och som reptroppen nu måste åtgärda.

För visst vill man lämna över allt i fungerbart skick så att våra efterträdare på FS 20 får en bra start på sin mission?

Text: Mihai Saulescu
Foto: Mihai Saulescu, Ulf/Reptroppen

Vårt MOT lämnade med förnöjsamhet vår uppgift efter valet. Vi hade gjort skillnad där vi bidragit med vår närvaro.

För oss i Militray Observation Team Delta, MOT D, var arbetet runt valet en intensiv period. Från att säkerheten var så dålig att man ville hålla flera valstationer stängda lyckades valet genomföras med samtliga valstationer öppna. Det var en uppgift vi fått strida ordentligt och upprepat för. Det var med stor stolthet och förnöjsamt som vi på valdagen kunde titta ner mot en av valstationerna och se strömmen av folk som kom dit. Särskilt roligt var att se alla kvinnor som kom för att rösta efter att de, av polisen, blivit meddelade om att ”valets motståndare” var bortdrivna. Det kändes bra att vi åstadkom något så konkret och genom vår närvaro möjliggjorde för människorna i provinsen att utöva sin rätt att rösta.

När valet väl var genomfört så återvände MOT D till vårt Provincial Office (PO:t) eller ”hemmabas” för att genomföra förberedelser inför att åka hem på ledighet, leave. En välbehövlig paus från arbetet och en efterlängtad samvaro med nära och kära där hemma. En leave som gick allt för fort.

Nya uppgifter
Efter ledigheten startade en ny fas för arbetet. Nu fortsatte det mer traditionella arbetet att samla in information om hur valet upplevdes och resultatet av det. Vi hörde oss för om den upplevda säkerheten och stämningen ute i de distrikt som vi har ansvar för.

Vi övervakade valstationer under valet.

Den första längre patrullen genomförde vi ner till våra södra distrikt. Färden gick genom ett landskap som präglas av massiva berg. Det är en intressant känsla att köra på högre höjd än Kebnekaise och fortfarande vara på väg uppåt. Stundtals har man djupa raviner bara någon meter på den ena sidan av bilen och på andra reser sig en massiv bergväg.

I vårt första distrikt stannade vi på den lokala polisstationen för möten med bland annat polis och guvernör. Allt för att fånga in deras behov, problem och hur det står till i deras område.

Vi utmanades på volleyboll av de lokala poliserna.

På sen eftermiddag när mötena var över så utmanade polischefen oss på en volleybollmatch. Självklart antagen, om det är det något MOT D aldrig viker sig för så är det en utmaning. Speciellt eftersom vårt förra besök här resulterade i en svidande förlust. Natten spenderade vi på fältsängarna utanför polisstationen.

Afghansk hästsport
Följande morgon fortsatte vi vidare söderut mot Rui Do Ab och byn Do Ab. Vi stannade i några av de många byarna längs vägen för möten med byäldstar och den lokala befolkningen. Att ha en god kontakt och lyssna till folkets uppfattningar är en mycket viktig del i vårt arbete. När vi kom till Do Ab genomfördes möten och vi tillbringade även natten här. Under middagen med polisen på platsen blev vi inbjudna till en lokal Buzkashimatch nästkommande dag.

Buzkashi är en traditionell afghansk hästsport. Mycket krävande och hård. Sporten har en ordentlig mytbildning kring sig.

Buzkashi är en traditionell afghansk hästsport. Ett erbjudande vi självklart inte avböjde. På morgonen fortsatte vi därför ytterligare söderut tillsammans med den lokala polisen. När vi kom fram till den aktuella byn genomfördes nya möten med byborna.
Efter en traditionell afghansk lunch som bestod av pallao och fårskalle fick vi i gruppen provrida hästarna som skulle vara med i den dagens tävling. Under matchen fick cheferna en inbjudna att delta.

Också några av oss svenskar blev erbjudna att delta.

Det var kanske inte någon direkt matchavgörande prestation som genomfördes av oss svenskar men vi fick i alla fall ordentliga applåder. När matchen var över startade den långa hemresan mot vår hemmabas och patrullen avslutades långt efter det att solen gått ner. Väl hemma följde det rutinmässiga efterarbetet och våra förberedelser för att alltid stå färdiga för nästa patrull.

Text och foto: MOT D

PAO:s anmärkning:
Mot D tjänstgör, om inte andra uppgifter är tilldelade, normalt i provinsen Samangan.

En svensk kvinnlig instruktör utbildar Afghanska kvinnliga poliser.

Vid PO:t (provincial office) i Sar-e Pul arbetar två stycken Police liaison officers (PLO:er) och vi har bl.a. tagit på oss uppgiften att utbilda de 14 stycken kvinnliga ANP soldater som finns i vår provins (ANP står för Afghan National Police). De flesta av kvinnorna har arbetat för ANP i över 3 år och gör ett väldigt viktigt arbete. Deras huvudskaliga arbetsuppgifter består av att visitera andra kvinnor i olika situationer. Det kan vara allt ifrån att visitera dem som skall besöka olika officiella ämbeten till att stötta vid olika operationer som den afghanska polisen genomför.

I Afghanistan får män inte vidröra andra kvinnor varför behovet av kvinnliga ANP soldater är oerhört viktigt. De arbetar även med alla de brottsfall som på ett eller annat sätt berör kvinnor men även barn.

Ett arbete som kvinna inom ANP är naturligtvis inte riskfritt och de är oerhört modiga som vågar och vill arbeta i ett land där talibanerna vill förbjuda kvinnor att arbeta över huvudtaget. Att arbeta som polis är dessutom extra riskfyllt. Utbildningsnivån är dock väldigt låg. Det finns en polisutbildning för kvinnor på två månader i Mazar e Sharif men denna kräver att deltagarna bor på utbildningsplatsen under utbildningen och detta har de ingen möjlighet att göra då de har barn hemma att ta hand om.

Sydde upp uniformer

Tyvärr får de väldigt lite stöttning från sina chefer och manliga kollegor vid ANP när det gäller utbildning samt utrustning t.ex. har de inte fått ut några uniformer. Då en uniform fungerar som ett igenkänningstecken (som är viktigt inte minst ur ett säkerhetsperspektiv) såväl som en statussymbol så startade vi tillsammans med G9 ett projekt där vi lät sy upp uniformer till var och en av dem. De blev väldigt glada och tacksamma för dessa och kommer stolta till våra träningstillfällen iklädda uniformerna.

Det hela började med att inför valet skulle kvinnor anställas runt om i provinsen vid de olika valstationerna, för att där genomsöka samtliga kvinnliga röstande. Vi blev tillfrågade om vi kunde stötta med utbildning. Då det skulle röra sig om över 180 st valstationer och lika många kvinnor att utbilda insåg vi vår begränsning. Vi erbjöd oss istället att utbilda 14 stycken ANP-kvinnor i hur man visiterar för att dessa sen skulle kunna utbilda de övriga.

Skam den som ger sig

Sedan dess har vi haft ett antal utbildningspass som bl.a. omfattat skyddsvisitation, olika grepptekniker, hur man använder handfängsel samt pistolträning. Det har inte varit helt lätt att utbilda dem då deras utbildningsnivå som sagt är väldigt låg samt att majoriteten av dem inte heller kan skriva eller läsa. Men skam den som ger sig… Med ytterligare lite träning i vapenhantering (och mynningsmedvetenhet) tror vi att vi kan genomföra ett första skarpt skjutpass med i alla fall en del av dem.

Det var inte helt enkelt första gången man håller i en pistol…

…men efter lite träning såg det betydligt bättre ut.

Under dessa träningstillfällen har det alltså varit vi två PLO:er som hållit i utbildningen och det har inte varit några problem för en man att hålla i pistolträningen. Man får bara tänka till lite på upplägget, att det är en kvinna som visar och fysiskt kan rätta fel och brister medan mannen mer får hålla i den muntliga delen av utbildningen.

Vi har också under samtliga utbildningspass använt oss av en manlig tolk vilket har fungerat bra. Det gäller att känna av läget och skulle man märka att det inte funkar så får man bortse från prestige och pröva en ny väg. Vi har dock för att få ett så tryggt arbetsklimat som möjligt använt oss av samma manliga tolk under de flesta av utbildningstillfällena.


Behovet är stort

Med ett stort tålamod har vi kämpat på med träningen då vi anser att behovet av kvinnliga ANP soldater är stort och att de gör ett väldigt viktigt jobb. De är väldigt tacksamma för den tid vi lägger på dem och detta visar de varje gång vi säger hej då till dem efter avslutad träning; många fina ord har vi fått med oss på vägen och det värmer, det känns som att vi gör nytta och att deras självkänsla och status höjs.

Genom att vi åtagit oss att utbilda och stötta kvinnorna visar vi också afghanerna själva att det är viktigt att satsa på hela ANP, inklusive kvinnorna. Det är också, som vi ser det, ett led mot att så småningom få den afghanska polisen och landet att kunna klara sig själva. Det är ju det som är slutmålet för hela den militära insatsen och ISAF – att så småningom kunna lämna Afghanistan.

Text: Ulrika och Anders, Police liaison officers
Foto: Joakim PO Sar-e Pul

En del är riktigt dukiga.

Andra är mest bara trötta.

Stefan Borg, TV4, gjorde en kort intervju med överste Gustaf Fahl innan han åkte hem till Sverige för en kort ledighet.

De svenska militära och civila insatserna i Afghanistan tilldrar sig allt större uppmärksamhet, både i svenska och afghanska massmedier. Anledningen är dels den överenskommelse som slöts mellan den svenska regeringen och socialdemokraterna i måndags och dels den proposition som regeringen lade fram i riksdagen på torsdagen.

TV4 besöker området denna vecka. De har sänt och kommer dagligen att fortsätta sända inslag i TV4 Nyheterna samt i Nyhetsmorgon härifrån.

Även lokalt har den svenska politiska överenskommelsen väckt uppmärksamhet. Under måndagseftermiddagen noterade vi oro från afghanska media och frågor om svenskarna nu var på väg att lämna Afghanistan. Därför beslöt vi att snabbt kalla till presskonferens.

På tisdagen genomfördes den på Camp Northern Lights där vi fick möjlighet att reda ut missförståndet. Presskonferensen var mycket välbesökt, med 23 journalister och fotografer – allt från lokaltidningen och lokalradion till regionala representanter för BBC och AlJazira.

Text och bild: Carl Sjöstrand
(tf Public Affairs Officer)

Presskonferensen vid CNL den 3 november var välbesökt. Vid podiet från vänster: vår dari-talande tolk, Deputy Commanding Officer Mikael Fäldt (fin), Chief of Staff Peter Cauwenberg. Foto: Elina Katajamäki

Välkommen till Anhöriginformation II för FS 19 och vår insats i Afghanistan!

Ni som är inbjudna till denna träff är anhörig till någon av våra soldater. Vi ber er även att meddela övriga anhöriga som kan vara intresserade av dessa sammankomster.

På tre olika orter i Sverige får Ni/Du möjlighet att träffa vår personalchef Peter Hesse, kontingentsprästen Anders Radix och personal från Försvarsmaktens personalvårdsavdelning (HRC). De kommer att informera och berätta om den avslutande tiden i Afghanistan och den förestående hemkomsten till Sverige i december.

Möjligheten att ställa frågor kommer naturligtvis att finnas och det kommer att bjudas på fika.

Tack för allt det stöd ni i Sverige ger oss och våra soldater. Ni skall veta att ert stöd är en förutsättning för att vi skall kunna göra ett bra jobb.
Hjärtligt välkomna!

Gustaf  Fahl
Chef för FS 19

Anhörigträffarna genomförs på följande platser och tider:

Göteborg Fredagen 5 november kl. 18.30
Plats: Göteborgs garnison, Göta Älvsgatan,  Bohussalen

Stockholm Lördagen 6 november kl. 11.30
Plats: MHS Karlberg, Karlbergs slott, Samlingslokalen

Luleå Söndagen 7 november kl. 13.00
Plats: F 21, Filmsalen

Hjälp oss att ta emot alla Er anhöriga på bästa sätt genom att mejla Er  anmälan till nedanstående adress:

Mejl till:  anhorigtraff-fs-hkv@mil.se
Denna anmälan måste vara oss till handa senast fredagen den 29 oktober 2010.

I din anmälan ber vi Dig/Er att lämna följande information för vår planläggning av träffarna!

1.  Ange vilken anhörigträff Du/Ni kommer till, antal personer (vuxna+barn).

2. Namn och befattningsnummer på den person som Du/Ni  har anknytning till i Afghanistan.

3. Namn på Dig/Er som kommer till Anhörigträffen.

Anmälan måste vara oss tillhanda senast:
Fredagen den 29 oktober 2010.

Påminnelse om Anhörigträff II kommer att finnas på vår blogg: www.fs19.se.

Observera!
Försvarsmakten ersätter inte kostnader för resor och boende i samband med anhörigträffar.

Det har varit jobbiga dagar den senaste tiden. Det vi fruktade mest av allt hände den lördagen den 16 oktober och det kom att följas av ännu mer måndagen den 18 oktober. Vår kamrat Kenneth Wallin stupade i området väster om Mazar-e-Sharif. Nära tio mil sydost om samma stad skadades våra två kamrater från skyddsstyrkan till en av våra sjukvårdsenheter. En av dem skadades mycket allvarligt och den andra blev allvarligt skadad. Idag befinner sig alla i Sverige och vi hoppas att de skadade ska komma att återkomma till sina liv, så långt det någonsin är möjligt med tanke på omständigheterna. Vi förstår att våra anhöriga blir oroliga för oss när de blir informerade om händelser som dessa.

Patrik står bakom den tunga kulsprutan. Han var på väg ut på ett nytt uppdrag någonstans i ansvarsområdet denna morgon.

Hur tungt det än är så måste vi fortsätta att lösa våra uppgifter. Redan i fredags stod Patrik beredd bakom den tunga kulsprutan när hans patrull lämnade Camp Northern Lights tidigt på morgonen den 22 oktober. Trots allt som hänt under den senaste veckan är personalen fast besluten att fullgöra sina uppgifter att hjälpa den afghanska befolkningen.

PAO

Tanknings- och laddningsomgång fyller ett antal stridsfordon med drivmedel.

NSE:s (National Support Element) uppgift är att stödja den svenska insatsen i Afghanistan med service, transporter, utrustning, drivmedel och reparationer, vilket enheten har det övergripande ansvaret för. NSE-personalen bor och verkar på den tyska förläggningen Camp Marmal, cirka en halvtimmes färd från den svenska basen Camp Northern Lights (CNL) i utkanten av Mazar-e-Sharif.

Många ville denna dag inte vara med på bild.

Staben på NSE:t samordnar förrådshållningen, reparationsverkstaden och transporterna för att det svenska förbandet ska kunna rulla och fungera operativt ute i terrängen.

Söndagen den 17 oktober fick NSE:t i uppdrag att samordna en transport till operationsområdet 40 km väster om Mazar-e-Sharif i närheten av byn Ali Zayi.

En samtrimmad personal kontrollerar sin vagn under tankningen.

Där det hände
Det var där vår kamrat stupade dagen innan när han jobbade som vagnschef i ett pansarfordon av en typ som kallas 203, eller Patria. Det hela inträffade när hans vagn träffades av en så kallad IED (Improvised Explosive Devise). För vanliga människors förståelse så rör det sig om en hemmagjord vägbomb.

Delar ur huvudförrådet, reparationsverkstaden och staben för NSE:t lade sina ordinarie arbeten åt sidan för att kunnat kraftsamla inför denna transport, som bestod av en lastbil lastat med diesel samt två mindre personterrängfordon med ett antal personer i varje.

Efter att ha färdats i drygt två timmar stannade kolonnen på en stor vidöppen plats mitt i steppöknen inte långt ifrån den plats där det svenska fordonet träffades av IED:n.

Vi upprättades bland annat en TOLO (Tanknings- och laddningsomgång), vilket betyder att NSE:t såg till att de fordon som var ute och patrullerade i området fick möjligheter till att fylla på diesel i sina tankar.

Artikelförfattaren på post under uppfyllningen av enheterna på platsen.

Under denna stekheta och soliga dag passade många på att stötta varandra på grund av det soldaterna i området varit utsatta för dagen innan.

Efter uppfyllningen av förbandet, hjälpte förstärkningen från CNL bland annat till med att bärga det drabbade pansarterrängfordonet till den avsedda platsen för sin förvaring. Så småningom satte NSE:t tillsammans med de övriga i området kurs tillbaka mot Mazar-e-Sharif.

Vid halvsextiden anlände så alla välbehållna till den svenska förläggningen Camp Northern Lights. Efter välförtjänt utspisning i matsalen där åkte NSE tillbaka till sitt och den tyska förläggningen Camp Marmal och kunde därmed lämna ytterligare ett uppdrag bakom oss.

Text: Mihai Saulescu

De två soldater som under måndagen skadades allvarligt var vid skadetillfället grupperade på en höjd när en explosion skadade dem i benen.

Läs återstoden av nyheten under följande länk!

Sex svenska officerare och soldater som är mentorer (OMLT) åt afghanska armén var under strider närmare sex timmar på tisdagen. Med hjälp av flygunderstöd drog de sig tillbaka för att finna att deras bas var under attack när de återkommit.

Läs återstoden av denna artikel på Försvarsmaktens hemsida under följande länk!