Totalt var vi ca 30 fordon, mestadels Afghanska polisen och militären som begav sig mot det område som vi snart kom att inse kan liknas vid dörren till ”Narnia".
Miljöer som kunde vara tagna ur sagor.
Ända sen barnsben får man höra om berättelser som nästan uteslutande handlar om det goda och onda i världen, förmodligen en slags undermedveten propaganda för att människor ska välja rätt linje i livet med motiveringen att det i slutändan ändå alltid är det goda som vinner. Ofta utspelar sig dessa två antagonister i miljöer som endast lämpar sig i fantasins sagomiljöer. Varför vi tar upp detta beror på att vi ständigt blir påminda om dessa faktorer, inte sällan så färdas vi i miljöer som kunde vara taget ur sagor, inte sällan känns det nästan surrealistiskt att det godas antagonist iakttar oss och bara väntar på rätt tillfälle att få förstöra utvecklingen och välfärden för landet, men kanske mer konkret fysiskt förhindra oss att inte hjälpa. Vår grupps huvuduppgift är att följa och leverera flygunderstöd till enheter med hög hotbild.
Området söder om Sar-e Pol informerades vara riskfullt efter den senaste tidens attacker men även terrängen som inte medger utrymme för några misstag, varpå gruppens uppgift denna gång gick ut på att understödja ANSF och deras operation tillsammans med ISAF provinskontor i Sar-e Pol.
Det som först verkade vara ett ganska beskedligt pass genom bergskedjan … visade sig ganska snart vara en bergbeklädd käft som svalde oss. Körandes med våra galtar i delvis uttorkade flodfåror, vägavsnitt uthackade ur lodräta bergssidor och med hotvarningar om insurgenternas förehavanden så reflekterar man över hur sårbar man kan känna sig trots all träning, utrustning och beväpning.
Jord och vatten, två av jordens element har genom årtionden av tvist förärat oss med en djupt skuren vägbana.
Under vår framryckning mot en by där vi skulle samverka med byborna fick vi information om en pågående insurgentattack mot en polispostering ca 15 km längre fram. Konvojen ökade farten något för att understödja de utsatta. Det känns som tiden står stilla och tankar om du hur man bäst ska kunna hjälpa rullar fram och tillbaka i skallen i takt med fordonets orytmiska gungande över det karga landskapet.
Väl framme vid den utsatta byn har vi nu nått så djupt in i oländiga bergsområden att vägar numera kan liknas vid gammeldags cykelstigar, primitivt framskottade. Detta resulterar i vad som kan liknas en fastkörning, men i själva verket är det tre av sex hjul på vår sjukvårds-”Patria” som hänger utför en klippavsats.
Lodräta bergsidor, på riktigt.
När det vinande ljudet från fordonsturbon tystnat så hör vi intensiv skottlossning mot vårt håll. Insurgenter skjuter på mycket långt håll, ca två kilometer mot de ANSF styrkor som framrycker i täten. Kraftiga smällar från granater medför att den tidigare så idylliska dalen nu förvandlas till en ljudförstärkare för 8 cm granater och finkalibrig eld som lobbas, en uppgift dalen löser mycket bra då vi rycker till vid de värsta smällarna och visuellt söker nedslag i vår omgivning. Reflekterandes över allvaret i situationen, med ett eget fordon fast i vad som nu var en stridsarena lättades känslan en aning av att vi inom närtid blivit tilldelade två stycken stridsflygplan av modellen F-16 för att lösa situationen med insurgenterna. Efter att ha upprättat samband med piloterna och gett dem en lägessituation så gavs ge uppgiften att visa styrka.
Vi har grupperat för att kunna överskåda området.
Det som tidigare varit kraftiga smällar framstod nu som små puffar då stridsflygen svepte extremt lågt längs bergsidan och släppte ifrån sig brinnande facklor som varning. Detta fick insurgenterna att avbryta sig eldgivning, nu övergick piloternas uppgift att söka efter de insurgenter som inte förstått budskapet. Dock så gömde de sig mycket väl i klippskrevor vilket gjorde de svåra att upptäcka, även med flygets sensorer.
Samtidigt längre ner i dalen hade övriga i ISAF lyckats med konststycket att bärga den fasthängda ”Patrian” och vi sökte oss till säkrare nejder för att återhämta i skydd av mörkret. Flyget rekade snabbt av vägen efter hot innan de återvände till sitt ursprungliga uppdrag.
Samverkan i en av byarna vi passerade, frågor och hur deras situation är och inställning för valet varvades med information om ISAF:s förehavanden.
Natten bjöd på några röda streck i horisonten som för en lekman kan uppfattas som vackert men som i själv verket är spårljus med ett annat syfte. Natten fortlöpte utan komplikationer trots att de fårhundar vi grupperade bredvid och blev accepterade av markerade rörelser i närområdet. Vad de skällde åt får vi aldrig veta.
Vi vaknade i gryningen och med ljuset kom så även en ny arbetsdag. Idag gick uppgiften ut på att om möjligt tillsammans med ANSF styrkor dra sig tillbaka till den by som primärt var operationens fokus. Dock hade ANSF efter flygets skenattacker initierat sökoperationer efter insurgenterna och hade inget intresse att ändra på den agendan.
ISAF-styrkorna tillbakaryckte återigen till bergpasset som tagit dem dit, vi pratade under vägen dit om hur mäktig terrängen varit, dialogen avbröts återigen med tystnad, stirrande ögon och passagen genom dörren.
/Magnus C TACP
