FS19 – Utlandsstyrkan i Afghanistan

Provinskontoret (PO) i Sar-e Pul, det bortglömda lilla PO:t längst ut på linan. Vi har hört genom idoga mail och facebook-uppdateringar av våra kollegor som redan roterat hem om kära återseenden med familj, sömn och alkohol; det är snällt av dem att påpeka att de är hemma, avrustade och lediga, medan vi fortsätter med möten och patruller under hela ”Hand Over Take Over- (HOTO)-perioden och lite efter det med. Vi hann till exempel med en joint operation med FS19 och FS20 tillsammans. Operation Sankta Mathias genomfördes kvällen den 13:e december. Samtliga på PO:t deltog, även om större delen hade en observerande roll. Skyttesoldater, militärtolkar, förbindelseofficerare, indianer och vicekompanichefer deltog och det hela blev både lyckat och uppskattat!

”It ain’t over ’til it’s over” som man brukar säga. Vi tror oss veta att även vi ska få rotera hem snart, men då vårt efterfrågade löpband som ”antagligen kommer med nästa logistiktransport” fortfarande inte har dykt upp efter sex och en halv månad tar vi ogärna ut segern i förskott.

Nu är den sista snickersglassen uppäten och den sista väskan packad; vi är redo att lämna vårt trånga lilla charmiga PO.

FS19 skickar nu en sista hälsning från PO Sar-e Pul. Vi tackar våra samarbetsparter inom samarbetsorganet OCC-P, armén, polisen, säkerhetspolisen, avväpningsorganisationen, ministeriet för kvinnofrågor, Guvernörskontoret, våra lokala förmågor inne på PO:t, våra nära och kära som stöttat oss här nere och sist men inte minns tackar vi 3:e kompaniet på FS 20 som kommer och löser av oss så vi äntligen får åka hem!

Text: Militärtolken Elin

Dela på Facebook

En svensk kvinnlig instruktör utbildar Afghanska kvinnliga poliser.

Vid PO:t (provincial office) i Sar-e Pul arbetar två stycken Police liaison officers (PLO:er) och vi har bl.a. tagit på oss uppgiften att utbilda de 14 stycken kvinnliga ANP soldater som finns i vår provins (ANP står för Afghan National Police). De flesta av kvinnorna har arbetat för ANP i över 3 år och gör ett väldigt viktigt arbete. Deras huvudskaliga arbetsuppgifter består av att visitera andra kvinnor i olika situationer. Det kan vara allt ifrån att visitera dem som skall besöka olika officiella ämbeten till att stötta vid olika operationer som den afghanska polisen genomför.

I Afghanistan får män inte vidröra andra kvinnor varför behovet av kvinnliga ANP soldater är oerhört viktigt. De arbetar även med alla de brottsfall som på ett eller annat sätt berör kvinnor men även barn.

Ett arbete som kvinna inom ANP är naturligtvis inte riskfritt och de är oerhört modiga som vågar och vill arbeta i ett land där talibanerna vill förbjuda kvinnor att arbeta över huvudtaget. Att arbeta som polis är dessutom extra riskfyllt. Utbildningsnivån är dock väldigt låg. Det finns en polisutbildning för kvinnor på två månader i Mazar e Sharif men denna kräver att deltagarna bor på utbildningsplatsen under utbildningen och detta har de ingen möjlighet att göra då de har barn hemma att ta hand om.

Sydde upp uniformer

Tyvärr får de väldigt lite stöttning från sina chefer och manliga kollegor vid ANP när det gäller utbildning samt utrustning t.ex. har de inte fått ut några uniformer. Då en uniform fungerar som ett igenkänningstecken (som är viktigt inte minst ur ett säkerhetsperspektiv) såväl som en statussymbol så startade vi tillsammans med G9 ett projekt där vi lät sy upp uniformer till var och en av dem. De blev väldigt glada och tacksamma för dessa och kommer stolta till våra träningstillfällen iklädda uniformerna.

Det hela började med att inför valet skulle kvinnor anställas runt om i provinsen vid de olika valstationerna, för att där genomsöka samtliga kvinnliga röstande. Vi blev tillfrågade om vi kunde stötta med utbildning. Då det skulle röra sig om över 180 st valstationer och lika många kvinnor att utbilda insåg vi vår begränsning. Vi erbjöd oss istället att utbilda 14 stycken ANP-kvinnor i hur man visiterar för att dessa sen skulle kunna utbilda de övriga.

Skam den som ger sig

Sedan dess har vi haft ett antal utbildningspass som bl.a. omfattat skyddsvisitation, olika grepptekniker, hur man använder handfängsel samt pistolträning. Det har inte varit helt lätt att utbilda dem då deras utbildningsnivå som sagt är väldigt låg samt att majoriteten av dem inte heller kan skriva eller läsa. Men skam den som ger sig… Med ytterligare lite träning i vapenhantering (och mynningsmedvetenhet) tror vi att vi kan genomföra ett första skarpt skjutpass med i alla fall en del av dem.

Det var inte helt enkelt första gången man håller i en pistol…

…men efter lite träning såg det betydligt bättre ut.

Under dessa träningstillfällen har det alltså varit vi två PLO:er som hållit i utbildningen och det har inte varit några problem för en man att hålla i pistolträningen. Man får bara tänka till lite på upplägget, att det är en kvinna som visar och fysiskt kan rätta fel och brister medan mannen mer får hålla i den muntliga delen av utbildningen.

Vi har också under samtliga utbildningspass använt oss av en manlig tolk vilket har fungerat bra. Det gäller att känna av läget och skulle man märka att det inte funkar så får man bortse från prestige och pröva en ny väg. Vi har dock för att få ett så tryggt arbetsklimat som möjligt använt oss av samma manliga tolk under de flesta av utbildningstillfällena.

Behovet är stort

Med ett stort tålamod har vi kämpat på med träningen då vi anser att behovet av kvinnliga ANP soldater är stort och att de gör ett väldigt viktigt jobb. De är väldigt tacksamma för den tid vi lägger på dem och detta visar de varje gång vi säger hej då till dem efter avslutad träning; många fina ord har vi fått med oss på vägen och det värmer, det känns som att vi gör nytta och att deras självkänsla och status höjs.

Genom att vi åtagit oss att utbilda och stötta kvinnorna visar vi också afghanerna själva att det är viktigt att satsa på hela ANP, inklusive kvinnorna. Det är också, som vi ser det, ett led mot att så småningom få den afghanska polisen och landet att kunna klara sig själva. Det är ju det som är slutmålet för hela den militära insatsen och ISAF – att så småningom kunna lämna Afghanistan.

Text: Ulrika och Anders, Police liaison officers
Foto: Joakim PO Sar-e Pul

En del är riktigt dukiga.

Andra är mest bara trötta.

Dela på Facebook

Samverkan vid ett lokalt sjukhus.

Mer än hälften av vår tid i Afghanistan har passerat och det känns som vi har upplevt så mycket saker här att det är svårt att förstå att dygnet bara har 24 timmar. Under den tid vi varit operativa i vårt område, provinsen Sar-e Pul, har vi fått uppleva allt från att se hur en sandstorm närmar sig över slätten till att bli tvungna att byta däck i bergen, på 3500 meters höjd över havet. Denna stora variation av både vacker natur och uppgifter gör att tiden går fort och det är lättare att bibehålla fokus.

På väg upp mot 3500 m.ö.h, och till och med här får man ibland möte med lokala bybor.

Huvuduppgiften för ett Military Observation Team (MOT) är att, precis som det hörs på namnet, vara ute i distrikten och inhämta information, främst rörande det aktuella säkerhetsläget. En stor del av verksamheten genomförs även tillsammans med de afghanska säkerhetsstyrkorna. Detta, till exempel, i form av gemensamma patruller.

Även om arbetsmetoderna har förändrats under årens lopp handlar det fortfarande i huvudsak om interaktion med människor. Eller som ”finnarna” skrev om tidigare här på bloggen, möten med olika personer, både officiella och ”vanliga” människor.

I bas för natten på 2000 m.ö.h.

Att ha ett finskt MOT på PO:t har varit väldigt bra. För även om vi egentligen är ganska lika till sättet och hur vi resonerar har det tillfört en välbehövlig variation i det dagliga arbetet. Vi har haft förmånen att jobba ganska mycket tillsammans med dem och det känns alltid bra när de är med, speciellt när det börjar hetta till.
Och sedan är det förstås detaljen med finnarna och deras bastu, det låter kanske konstigt att bada bastu i Afghanistan men det är faktiskt riktigt avkopplande och ett perfekt ställe att föra våra intellektuella samtal.

På väg ner från bergen.

En vanlig dag för MOT I innebär oftast någon form av patrull, antingen SRP (Short Range Patrol) vilket innebär att vi efter dagens/kvällens patrull återvänder till PO:t för att sova, eller LRP (Long Range Patrol) som oftast innebär att vi spenderar natten under bar himmel.

Två dagar med Indianerna
Tidigt på morgonen lämnade vi PO:t och styrde mot patrullens mål, att kontrollera farbarheten genom delar av våra södra distrikt samt genomföra ett par möten. Patrullen var planerad att pågå i två dygn men det gäller att vara beredd på att vara ute längre än så. Både väderlek och vägförhållanden är oförutsägbara.

Efter ett flertal timmar på dammiga och smala vägar så började stigningen upp mot bergen. Om det hade upplevts som smalt tidigare så var det inget mot de passager som vi nu passerade. Att köra på skrå på en minimal väg med stup på hundratals meter på ena sidan är en intressant upplevelse.

Efter avslutat uppdrag spenderades natten ute i bergen under bar himmel på 2.000 m höjd. Dagen efter började med en tidig morgon för transport tillbaka till PO:t i Sar-e Pul.

Eftersom vi ofta är långt ifrån civilisationen är det viktigt att alla behärskar den sjukvårdsmateriel vi har med oss.

Väl tillbaka på PO:t så påbörjas efterarbetet, vilket bland annat innebär vård av fordon och vapen, rapportskrivning och uppfyllning av den förbrukade materielen i fordonen, vi måste alltid med kort varsel vara beredda att åka ut.  Efter avslutat efterarbete påbörjas planering inför nästa patrull, men även återhämtning och övningar hinner vi med.

Text och foto: MOT INDIA

Dela på Facebook

Den mänskliga båren var lika rolig att genomföra som att bevittna.

Det långsiktiga målet vi alla har när vi åker till Afghanistan är självklart att åka härifrån; då pratar jag inte att vi själva ska åka hem, utan att våra trupper inte ska behövas i landet längre. För att vi ska uppnå detta mål måste flera delmål uppnås, varav ett är att den nationella polisen Afghan National Police eller ANP ska ha den utbildningsnivå som krävs för att effektivt kunna upprätthålla säkerheten på det lokala planet.

Våra PLO:er Ulrika och Anders som håller i utbildningen.

Våra Police Liaison Officer´s (PLO:er) Ulrika och Anders har tagit på sig uppgiften att utbilda en ”quick response unit” (QRU) inom ANP. En QRU är en grupp som snabbt kan rycka ut vid behov, precis som en brandkår, men i polisiära ärenden.

Sjukvårdsutbildning
Första träningspasset hölls inne på PO:et av Ulrika och Anders med assistens av vår sjuksköterska Martin och militärtolk Elin – sjukvård stod på schemat. Våra afghanska kollegor lärde sig snabbt ett första förbands alla användningsområden och under skratt och glada tillrop blev de också proffs på att transportera ”skadade” personer. Att ett avsnörande förband (som används för att helt stoppa blodflödet till en viss del/lem av kroppen) inte ska appliceras på halsen var samtliga överens om.

Sjuksyster Martin instruerar hur man applicerar ett tryckförband med hjälp av tolken Elin.

Även utbildningschefen på ANP, som egentligen bara var där för att övervaka, bistod genom att berätta om sina egna erfarenheter och genom att själv förklara hur materielen skulle användas innan Elin hunnit översätta Martins instruktioner. Snart så fick vi flera nyfikna åskådare i form av svenska soldater som vågade sig ut i den 43 gradiga eftermiddagssolen.

Första dagens utbildningspass avslutades med en tillämpad övning med kombinerat sjukvårdsmoment/gripande. Sjuksköterskan Martin agerade fiende som lyckades ”skada” en i QRU styrkan innan poliserna grep honom. Hela genomförandet utfördes på ett mycket bra sätt. Det skadade transporterades snabbt bort från scenen och fick kamrathjälp av sina kollegor. Fienden Martin tvingades ge upp och blev sedan snabbt satt i handfängelse och transporterad till polisbilen.

Gruppbild på deltagarna.

Nu ser vi fram emot nästkommande träningssessioner och hoppas på lite svalare väder nästa gång men lika mycket skratt!

Text: Elin PO SeP

Förklaring: PO SeP betyder: Provincial Office Sar-e Pul eller på svenska; Provinskontoret i Sar-e Pul.

Dela på Facebook

Efter två dagars ankomstprogram på Camp Northern Lights, CNL, med massor av information, har nu första gänget ur FS 19 kommit till Sar-e Pul i slutet av maj månad. Vårt blivande hem för en överskådlig framtid. För ordningens skull ska vi nu berätta vad PO Sar-e Pul är. PO står för Provincial Office eller provinskontor för Isaf. Vårt PO är en del av den svensk-finländska enhet som går under namnet Provincial Reconstruction Team Mazar-e-Sharif eller PRT MeS.

Varmt välkomnande
Personalen ur FS 18 välkomnade oss på bästa sätt och vi fick direkt börja inkvartera oss och göra oss hemmastadgade innan överlämningsprogrammet startade.

Vi är tacksamma för det stöd och den hjälp som våra företrädare gav oss vid vår ankomst, de är nu nära slutet på sin tid här i Afghanistan och kan verkligen avsluta med flaggan i topp!
Vi jobbar på med överlämningen och sätter oss in i allt och planerar för att ta emot resten av vårt gäng, som vi ser fram att få välkomna hit till PO:t.

Text och foto: PO Sar-e Pul

Dela på Facebook