FS19 – Utlandsstyrkan i Afghanistan

Sheberghan 2010-06-23

Linkup med styrkorna från ANSF

Tisdagseftermiddagen den 22 juni samlades trupper från PO Sheberghan, Afghan National Army (ANA) och Afghan National Police (ANP) strax väster om Sheberghan City. Första målet var ställt mot en avlägsen polisstation vid provinsgränsen mot det norska provinsen och PRT Meymaneh. Patrullen var sen tänkt att fortsätta mot några byar där man skulle genomföra fotpatruller och understödja ANP i deras sök efter kriminella element. Till sist skulle det upprättas en tillfällig Check Point utanför en by där man fått informationer om att några insurgentledare skulle befinna sig.

Karavan med dromedarer i öknen

Utspisning Foto: Fredrik Forsberg

Efter linkup begav hela följet på hela 17 fordon sig söderut i provinsen där vi stannade för middag. Middagen bestod av ”grönpåse” där varje soldat själv fått välja ut vad man ville ha med sig. På menyn fanns bland annat Chili Con Carne, Färsbiff och Pasta Bolognese. Många av rätterna tillsätter man varmt vatten till, låter det stå i några minuter för att sedan inmundigas. Smaskens!

Solnedgång över vetefält i öknen

__

Efter middagen gick färden vidare genom öknen mot provinsgränsen. Exakt vart polisstationen låg som vi skulle till, var det ingen som kunde peka ut på kartan för oss. I färden genom öknen var vi helt i händerna på ANP som ledde hela konvojen. Vår orienteringsförmåga skulle nog sättas på prov vid hemfärden.

Inte långt efter det att vi lämnade vår middagsplats blev det helt mörkt ute. Inte ens månen hade kommit så högt på himlavalvet än att den kunde belysa vägen framför oss. I mörkret gick därför färden långsamt och allt vägdamm som yrde upp efter fordonen gjorde att vi slingrade oss sakta fram genom ökenlandskapet. Efter en stund kommer vi fram till något som liknar en gammal borg utan torn, vi var framme!

Möte med de stationerade poliserna vid check pointen Foto: Mats Rostadius

Fredric möter en gammal elev

På polisstationen träffade vi personalen och de fick beskriva för polischefen vilka förbättringar de behövde. Bland annat kommer vi att lämna in ett utvecklingsförslag till vårt PRT om att bygga upp en förstärkning runt vägen där man stoppar fordon och söker igenom dem. Dessutom träffade en av våra poliser, Fredric, en av sina elever från ”Training the Trainer”-programmet som vi skrivit om innan.

Efter mötet på polisstationen blev det ett tvärt kast i planeringen. Den ursprungliga planen var att konvojen skulle ta sig vidare mot några byar och genomföra fotpatruller för att vid en sista by upprätta en tillfällig check point för att ANP skulle kontrollera de fordon som passerade på morgonkvisten. Men så blev det inte. Istället bestämde polischefen som ledde hela konvojen att nu blir det ett stopp i verksamheten för vila i två timmar, innan man fortsatte. Vid en angränsande by skulle vårt förband och enheter ur afghanska armén spärra alla vägar mot byn för att polisen skulle gå in och söka efter misstänkta personer. Snabbt fick vi kontakta vår stab hemma på PO:t för att få tillgång till det senaste underrättelseläget i det nya området innan planeringen fortsatte. Sen var det dags för några timmars vila i öknen.

MOT Golf

Kl 03:00 rullade hela konvojen mot den lilla byn. Vägen dit gick längs ökenvägar, inte en fläck asfalt. I lutningen längs vissa sanddyner fick en att fundera på om bilen kommer hålla sig på fyra hjul hela tiden. Det hann bli ljust innan vi nådde den lilla byn runt kl 5 och det tog ytterligare lite tid innan alla enheter kommit på plats och söket kunde börja.

Del av en by som passerades

Påfyllning av kylarvätska

Efter nästan 20 timmar i stridsutrustningen kände man sig inte helt fräsch. Hemlängtan var stor och vägen hem kändes lång. Så när hemresan påbörjas är viloläget lågt, frukosten var knapphändig och undertecknads vätskebrist började bli påtaglig samtidigt som åksjukan gjorde sig till känna på de gungiga ökenvägarna. ”Fäst blicken på horisonten” var tipset, men det är lättare sagt än gjort när det är just horisonten som gungar upp och ner. Detta gav såklart konsekvenser. Men det var inte enbart mänskliga ”breakdowns”, vi hade ett maskinellt med.

Åksjuk och livvakt Foto: Fredric Hasselbom

Text/Foto: Markus Andersson

Dela på Facebook

Sheberghan 2010-06-19

Med dukat långbord och grill laddad med kyckling och nötkött samt med tillbehör på svenskt manér, välkomnade PO Sheberghan igår kväll sina närmsta grannar på en grillafton. Responsen från grannarna var enbart positiv och stämningen var på topp. Bland diskussionsämnena fanns allt från det stundande valet till önskemål om stöd med leverans av el och vatten från POt. Kvällens kulturläxa blev att vi ska läsa på vilka tider som gäller för bön. Vi hade bjudit till 18, och av artighet var det ingen som sade emot, men när gästerna anlänt informerades vi om kvällsbönen som startar kl 18:30. En total miss från vår sida och den var vi förstås väldigt ledsna för. Våra gäster valde dock i respekt för oss och våra traditioner och seder att vänta med sin kvällsbön till det att man kom hem till sig själv igen.

Även om vi är gäster i staden under en väldigt kort tid är grannsamverkan viktigt; för oss att känna oss säkra och hemma i vår egen stad, men samtidigt för våra grannar att känna samhörighet och trygghet i vår närvaro. Det är samma oskrivna regler här som i kvarteret hemma i Sverige, man vakar för varandra för sin egen trygghets skull.

Text/Foto: Markus Andersson

Dela på Facebook

Fredric och Johan med polischefen Basir i mitten

PO Sheberghan har inlett ett samarbete med Afghan National Police (ANP) i Jawzjan-provinsen som innebär att vi vidareutbildar polisens egna utbildare.  Det är våra samverkansbefäl som vanligtvis är anställda vid den svenska polisen som planerat och genomför utbildningen.

Tactical Combat Casualty Care

Genom att utbilda utbildare (Training the Trainer) överförs kunskap och metodik så att ANP själv kan utbilda poliser. På programmet står bland annat Taktiskt omhändertagande av skadad, Vapenhantering och förflyttning, Sök av bilar och person samt Omhändertagande.

Responsen har varit väldigt positiv och förfrågningar om nya tillfällen har redan kommit in. PO Sheberghan är väldigt stolta över att ha denna kontakt och få detta inflytande hos de lokala säkerhetsstyrkorna. Samarbetet med ANP är ett i ledet för att stärka banden mellan ISAF och ANSF (Afghan National Security Forces) som bidrar till ökad säkerhet för befolkningen i Afghanistan.

ANP Class of 2010:1

Text: Markus Andersson

Dela på Facebook

Sheberghan 2010-06-05

… och vi börjar känna oss som hemma i Sheberghan. Maten är fantastisk, vi sover gott och har det relativt svalt och skönt inomhus. Soldäcket har inte undgått någon och används frekvent, även av undertecknad, som rekreation och för återhämtning av kraft. Gymmet är fräscht och för den som föredrar konditionsträning finns det löpband (även kallad 2 meters banan), cross-trainer, roddmaskin och en cykel.

Efter många liter med vatten och vätskeersättning har nu kroppen börjat vänja sig vid den värme som vi kliver ut i varje dag. I Sheberghan mäter vi varje dag temperaturer över 40 grader i skuggan. Undertecknad sitter i skrivande stund under ett kamouflagenät i vad vi kallar för bersån med en kopp kaffe. Temperaturen är 43 grader enligt kvicksilvertermometern som hänger på trädets skuggsida.

På fotpatrull längs en bostadsgata i Sheberghan. Foto: Fredric Hasselbom

Första veckan vi tillbringade här ägnade vi oss åt att lära känna närområdet och knyta kontakter med ledare och viktiga personer i provinsen. Icke att förglömma så har vi också skjutit in våra vapen på vår lokala skjutbana dagtid och besökt vårt skjutfält under en eftermiddags- och kvällsövning. En intressant händelse var att kontorschefen fick ett samtal från ett av befälen i lokala säkerhetsstyrkorna om att det brinner på skjutfältet vid flygplatsen. Vi ställde oss lite frågande till påståendet, för det finns verkligen bara sand, sand och åter sand där ute.

Vy genom en bildgförstärkare. Foto: Fredric Hasselbom

När vi fick hem en av gruppcheferna så frågade vi vad de hade för förehavande där ute, för frysa lär de inte göra. Vi kom snabbt fram till att det var röken från en rökgranat som hade observerats och rapporterats in.

Just knyta kontakter med ”lokala höjdare” började en vecka tidigare i överlämningen från gruppcheferna på FS18 till de i FS19, men nu var det dags för hela gruppen att stå på egna ben (eller rulla i egna bilar om man så önskar) och göra dessa besök.

Fotpatrullerna var, förutom väldigt varma, mycket trevliga där vi delade ut nya numret av ISAF News på dari och tittade in lite på marknadsgatorna. Leif, vår ställföreträdande kontorschef, letade efter ställen att köpa mjukglass på. Många hälsar och är glada av att se oss ute och framför allt barnen går gärna efter. En av gruppcheferna lärde sig att man inte skulle ha pennor och liknande synligt, för då flockas barnen runt en och ber om pennan.

Susanne tittar ut från fordonschefsplatsen på en RG32 "Galt". Foto: Fredric Hasselbom

Dagarna efter var det dags för patruller i närområdet i bil. Varje patrull som kom hem efter några timmar i bilarna bokstavligen flöt ur när dörrarna öppnades. Man kunde på vissa personer följa droppspåren på gruset från bilen till vår ”patron ur”-låda som man måste kontrollera sitt vapen i varje gång man kommer innanför POts väggar, för säkerhets skull så det inte ligger en patron i loppet.

Leif vid våffelbaket. Foto: Markus Andersson

Veckan avslutades med att sätta liv i en tradition, nämligen våffelbak. Varje fredag kommer det vara en enhet på kontoret som ansvarar för att våfflorna gräddas. Resultatet av första tillfället var lite växlande, men ett trasigt våffeljärn och lite uthälld smet senare blev det faktiskt ganska bra. Nu är det upp till nästa grupp att visa hur det egentligen ska se ut.

”This is VI, end of message, out”

Text: Markus Andersson

Dela på Facebook

Efter ett par dagars genomgångar på Camp Northern Lights (CNL) anslöt de sista i gruppen så att vi blev kompletta ute i Aybak. Provinskontoret eller ”Provincial Office (PO) Aybak” ligger i provinsen Samangan och är den mest östligt belägna av provinserna i vårt område. PO:t har en finsk chef och vi är den enda svenska gruppen där.

MOT-DELTA

Våra chefer hade kommit ner till Afghanistan en vecka tidigare för att de skulle ha lite mer tid för sin överlämning. Vid vår ankomst började arbetet för oss samtliga att ta över sin föregångares arbetsuppgifter. Vi fick ta del av alla de tips och trix som denna skaffat sig under sin tid här nere. Vi installerade oss i våra rum, ordnade för oss på våra platser i fordonen och allt annat som måste göras för att kunna komma igång.

Het dag
Tisdagen ägnades åt att kontrollskjuta vapen och öva rutiner för övernattning under patrull. En otroligt varm dag ute på skjutbanan som ligger en liten bit utanför staden som vi bor i. Inte ett moln på himlen och knappt några vindar medförde att vattenflaskor tömdes i rask takt. Dagen avslutades med grillning på PO:ts tak. ”Gamla” Delta tackades av och våra föregångare fick en del gåvor av de finska kollegerna som tack för gott samarbete. Dagen efter detta medförde en tidig start för oss. Reveljen gick redan klockan fyra på morgonen för färd mot campen och service av fordonen samt otaliga ärenden som skulle klaras av.

Jordskred
Trakterna runt Aybak som ligger på en betydligt högre höjd än Mazar-e-Sharif. Aybak drabbades av stora regnmängder under dagen. Hemfärden från CNL till PO:t blev inte av förrän sent på kvällen. Halvvägs fick vi se effekterna av de stora regnmängderna då ett stort jordskred förhindrade passage på vägen. Tillsammans med flera afghanska kvällsresenärer fick vi invänta arbetsfordon som skulle rensa undan skredet. Efter ett effektivt arbete öppnades vägen till slut och vi kunde komma hem för återhämtning innan arbetet fortsatte.

Lärdomarna blev många efter dessa våra två första patruller. Allt som allt så har vår inledande tid här varit mycket bra och har gett oss bra förutsättningar för en god start med vårt arbete här nere.

Text och foto: MOT Delta

Dela på Facebook

Den formella överlämningen genomfördes med enheterna mitt emot varandra.

Nu har FS 18 vid Provinskontoret (Provincial Office eller PO) Sheberghan lämnat över stafettpinnen till FS 19. Ansikte mot ansikte lämnades befäl och Sheriffmärke över till den nye chefen, Mats Rostadius. Bakom sig hade de två cheferna sina respektive soldater, av- och pågående.

De två cheferna av- och pågående.

FS18 har under två veckors tid lämnat över verksamheten till FS 19, men det var på måndagen den 31 maj som den formella överlämningen genomfördes. FS 18 och FS 19 har tillsammans patrullerat i Jowzjan-provinsen och besökt de större städerna.
PO:t har varit överbelastat med soldater så till och med elverken har haft det svårt emellanåt. Men det är bara ett prov på den ”hotellverksamhet” som PO Sheberghan också är känd för. Välkomnandet från FS18 var mycket varmt och stämningen i topp, trots att de fick lämna sina sängar och rum och flytta ut i tält.

PO Sheberghan 2010-05-31, 17:30

Text och foto: Markus Andersson

Dela på Facebook

Efter två dagars ankomstprogram på Camp Northern Lights, CNL, med massor av information, har nu första gänget ur FS 19 kommit till Sar-e Pul i slutet av maj månad. Vårt blivande hem för en överskådlig framtid. För ordningens skull ska vi nu berätta vad PO Sar-e Pul är. PO står för Provincial Office eller provinskontor för Isaf. Vårt PO är en del av den svensk-finländska enhet som går under namnet Provincial Reconstruction Team Mazar-e-Sharif eller PRT MeS.

Varmt välkomnande
Personalen ur FS 18 välkomnade oss på bästa sätt och vi fick direkt börja inkvartera oss och göra oss hemmastadgade innan överlämningsprogrammet startade.

Vi är tacksamma för det stöd och den hjälp som våra företrädare gav oss vid vår ankomst, de är nu nära slutet på sin tid här i Afghanistan och kan verkligen avsluta med flaggan i topp!
Vi jobbar på med överlämningen och sätter oss in i allt och planerar för att ta emot resten av vårt gäng, som vi ser fram att få välkomna hit till PO:t.

Text och foto: PO Sar-e Pul

Dela på Facebook