Bläddrar bland inlägg i Aybak

Vårt MOT lämnade med förnöjsamhet vår uppgift efter valet. Vi hade gjort skillnad där vi bidragit med vår närvaro.

För oss i Militray Observation Team Delta, MOT D, var arbetet runt valet en intensiv period. Från att säkerheten var så dålig att man ville hålla flera valstationer stängda lyckades valet genomföras med samtliga valstationer öppna. Det var en uppgift vi fått strida ordentligt och upprepat för. Det var med stor stolthet och förnöjsamt som vi på valdagen kunde titta ner mot en av valstationerna och se strömmen av folk som kom dit. Särskilt roligt var att se alla kvinnor som kom för att rösta efter att de, av polisen, blivit meddelade om att ”valets motståndare” var bortdrivna. Det kändes bra att vi åstadkom något så konkret och genom vår närvaro möjliggjorde för människorna i provinsen att utöva sin rätt att rösta.

När valet väl var genomfört så återvände MOT D till vårt Provincial Office (PO:t) eller ”hemmabas” för att genomföra förberedelser inför att åka hem på ledighet, leave. En välbehövlig paus från arbetet och en efterlängtad samvaro med nära och kära där hemma. En leave som gick allt för fort.

Nya uppgifter
Efter ledigheten startade en ny fas för arbetet. Nu fortsatte det mer traditionella arbetet att samla in information om hur valet upplevdes och resultatet av det. Vi hörde oss för om den upplevda säkerheten och stämningen ute i de distrikt som vi har ansvar för.

Vi övervakade valstationer under valet.

Den första längre patrullen genomförde vi ner till våra södra distrikt. Färden gick genom ett landskap som präglas av massiva berg. Det är en intressant känsla att köra på högre höjd än Kebnekaise och fortfarande vara på väg uppåt. Stundtals har man djupa raviner bara någon meter på den ena sidan av bilen och på andra reser sig en massiv bergväg.

I vårt första distrikt stannade vi på den lokala polisstationen för möten med bland annat polis och guvernör. Allt för att fånga in deras behov, problem och hur det står till i deras område.

Vi utmanades på volleyboll av de lokala poliserna.

På sen eftermiddag när mötena var över så utmanade polischefen oss på en volleybollmatch. Självklart antagen, om det är det något MOT D aldrig viker sig för så är det en utmaning. Speciellt eftersom vårt förra besök här resulterade i en svidande förlust. Natten spenderade vi på fältsängarna utanför polisstationen.

Afghansk hästsport
Följande morgon fortsatte vi vidare söderut mot Rui Do Ab och byn Do Ab. Vi stannade i några av de många byarna längs vägen för möten med byäldstar och den lokala befolkningen. Att ha en god kontakt och lyssna till folkets uppfattningar är en mycket viktig del i vårt arbete. När vi kom till Do Ab genomfördes möten och vi tillbringade även natten här. Under middagen med polisen på platsen blev vi inbjudna till en lokal Buzkashimatch nästkommande dag.

Buzkashi är en traditionell afghansk hästsport. Mycket krävande och hård. Sporten har en ordentlig mytbildning kring sig.

Buzkashi är en traditionell afghansk hästsport. Ett erbjudande vi självklart inte avböjde. På morgonen fortsatte vi därför ytterligare söderut tillsammans med den lokala polisen. När vi kom fram till den aktuella byn genomfördes nya möten med byborna.
Efter en traditionell afghansk lunch som bestod av pallao och fårskalle fick vi i gruppen provrida hästarna som skulle vara med i den dagens tävling. Under matchen fick cheferna en inbjudna att delta.

Också några av oss svenskar blev erbjudna att delta.

Det var kanske inte någon direkt matchavgörande prestation som genomfördes av oss svenskar men vi fick i alla fall ordentliga applåder. När matchen var över startade den långa hemresan mot vår hemmabas och patrullen avslutades långt efter det att solen gått ner. Väl hemma följde det rutinmässiga efterarbetet och våra förberedelser för att alltid stå färdiga för nästa patrull.

Text och foto: MOT D

PAO:s anmärkning:
Mot D tjänstgör, om inte andra uppgifter är tilldelade, normalt i provinsen Samangan.

Efter ett par dagars genomgångar på Camp Northern Lights (CNL) anslöt de sista i gruppen så att vi blev kompletta ute i Aybak. Provinskontoret eller ”Provincial Office (PO) Aybak” ligger i provinsen Samangan och är den mest östligt belägna av provinserna i vårt område. PO:t har en finsk chef och vi är den enda svenska gruppen där.

MOT-DELTA

Våra chefer hade kommit ner till Afghanistan en vecka tidigare för att de skulle ha lite mer tid för sin överlämning. Vid vår ankomst började arbetet för oss samtliga att ta över sin föregångares arbetsuppgifter. Vi fick ta del av alla de tips och trix som denna skaffat sig under sin tid här nere. Vi installerade oss i våra rum, ordnade för oss på våra platser i fordonen och allt annat som måste göras för att kunna komma igång.

Het dag
Tisdagen ägnades åt att kontrollskjuta vapen och öva rutiner för övernattning under patrull. En otroligt varm dag ute på skjutbanan som ligger en liten bit utanför staden som vi bor i. Inte ett moln på himlen och knappt några vindar medförde att vattenflaskor tömdes i rask takt. Dagen avslutades med grillning på PO:ts tak. ”Gamla” Delta tackades av och våra föregångare fick en del gåvor av de finska kollegerna som tack för gott samarbete. Dagen efter detta medförde en tidig start för oss. Reveljen gick redan klockan fyra på morgonen för färd mot campen och service av fordonen samt otaliga ärenden som skulle klaras av.

Jordskred
Trakterna runt Aybak som ligger på en betydligt högre höjd än Mazar-e-Sharif. Aybak drabbades av stora regnmängder under dagen. Hemfärden från CNL till PO:t blev inte av förrän sent på kvällen. Halvvägs fick vi se effekterna av de stora regnmängderna då ett stort jordskred förhindrade passage på vägen. Tillsammans med flera afghanska kvällsresenärer fick vi invänta arbetsfordon som skulle rensa undan skredet. Efter ett effektivt arbete öppnades vägen till slut och vi kunde komma hem för återhämtning innan arbetet fortsatte.

Lärdomarna blev många efter dessa våra två första patruller. Allt som allt så har vår inledande tid här varit mycket bra och har gett oss bra förutsättningar för en god start med vårt arbete här nere.

Text och foto: MOT Delta