FS19 – Utlandsstyrkan i Afghanistan

Provinskontoret (PO) i Sar-e Pul, det bortglömda lilla PO:t längst ut på linan. Vi har hört genom idoga mail och facebook-uppdateringar av våra kollegor som redan roterat hem om kära återseenden med familj, sömn och alkohol; det är snällt av dem att påpeka att de är hemma, avrustade och lediga, medan vi fortsätter med möten och patruller under hela ”Hand Over Take Over- (HOTO)-perioden och lite efter det med. Vi hann till exempel med en joint operation med FS19 och FS20 tillsammans. Operation Sankta Mathias genomfördes kvällen den 13:e december. Samtliga på PO:t deltog, även om större delen hade en observerande roll. Skyttesoldater, militärtolkar, förbindelseofficerare, indianer och vicekompanichefer deltog och det hela blev både lyckat och uppskattat!

”It ain’t over ’til it’s over” som man brukar säga. Vi tror oss veta att även vi ska få rotera hem snart, men då vårt efterfrågade löpband som ”antagligen kommer med nästa logistiktransport” fortfarande inte har dykt upp efter sex och en halv månad tar vi ogärna ut segern i förskott.

Nu är den sista snickersglassen uppäten och den sista väskan packad; vi är redo att lämna vårt trånga lilla charmiga PO.

FS19 skickar nu en sista hälsning från PO Sar-e Pul. Vi tackar våra samarbetsparter inom samarbetsorganet OCC-P, armén, polisen, säkerhetspolisen, avväpningsorganisationen, ministeriet för kvinnofrågor, Guvernörskontoret, våra lokala förmågor inne på PO:t, våra nära och kära som stöttat oss här nere och sist men inte minns tackar vi 3:e kompaniet på FS 20 som kommer och löser av oss så vi äntligen får åka hem!

Text: Militärtolken Elin

Dela på Facebook

Med överlämningen av fanan överfördes också ansvaret för verksamheten vid PRT MeS till FS 20.

På förmiddagen den femte december lämnade chefen för FS 19, överste Gustaf Fahl, över fanan för Provincial Reconstruction Team (PRT MeS) till den pågående chefen för förbandet, överste Michael Nilsson. Med detta så tog också FS 20 över ansvaret för det område som Sverige är tilldelat i norra Afghanistan.

Ceremonin var av det traditionella slaget. En del är fanmarsch. Under denna fördes Sveriges flagga framför de deltagande förbandens fronter.

Överlämnandet innebär inte att alla soldater från FS 19 denna dag hade lämnat sina uppgifter till medlemmarna i det nya förbandet. Överlämningen är i sig en process som sker över lång tid för att inte lämna någon information eller några fördelar till motståndarna i området. En slutpunkt som kan ses är den medaljceremoni som kommer att genomföras den 16 december. Med det datumet går det att säga att FS 19 avslutat sitt uppdrag även om vissa befattningshavare kan vara kvar i operationsområdet.

Chefen för Isafs norra region talade till de samlade kontingenterna.

Traditionell ceremoni
Överlämningsceremonin följde det vanliga upplägget för traditioner av detta slaget. Förbandens personal, det avgående och det pågående förbandets soldater, samlades en stund innan högtidens start. Det blev avlämning till de båda cheferna, fanmarsch, korum och tal. Under ceremonin ledde chefen för Isafs norra kommando överlämningen av förbandets fana som i och med detta också symboliserade att nu var ansvaret och ledningen av verksamheten flyttad till det inkommande förbandet, FS 20.

Delar av skyttekompaniet under ceremonin.

Viktiga gäster
Vid viktiga tidpunkter som dessa är också de afghanska ledarna inbjudna. På plats fanns bland andra tre provinsguvernörer, provinspolischefen i Balkh, chefen för den 209. kåren som har sitt högkvarter i Mazar-e-Sharif och även brigadchefen för en av de brigader som är en viktig samarbetspartner för det svensk-finländska PRT:t. Kort sagt var de viktigaste gästerna där på plats för att genom sitt deltagande visa vilken betydelse de lägger vid att Isaf hjälper till med att trygga säkerheten för regeringen under uppbyggnaden av de egna säkerhetsstyrkorna. Något som sker med hög fart över hela landet.

Chefen för FS 19, överste Gustaf Fahl (till höger), lämnade över ansvaret till den inkommande chefen, överste Michael Nilsson.

Med ceremonin kom personalen att lämna över ansvaret för verksamheten i Mazar-e-Sharif. Så också informationsverksamheten. Det betyder inte att FS 19:s blogg kommer att avstanna ännu. Der blir tidigast när alla soldater är hemma och det går att säga att nu är uppdraget över.

Text: PAO
Foto: Michael Åström

Dela på Facebook

Staben ”samordnar” arbetet med ledningen av NSE. Foto: Hannu.

Precis som vid övriga svenska enheter på den svenska förläggningen CNL (Camp Northern Lights) och de som är ute i de olika ansvarsområdena i Afghanistan finns ingen vanlig dag för personalen som tillhör staben på NSE (National Support Element).

Chefen för National Supply Element, NSE, är major Mårten Möllgård. Foto: Mihai.

– Det är vi på staben som koordinerar reparationstroppen, huvudförrådet och transporterna och även samverkar med de olika stabsfunktionerna på CNL, allt för att de vi ska stödja ska kunna verka där ute i öknen, säger Mårten chefen för NSE.

Samordningsmöte
En normal dag på staben brukar börja med att personalen samlas inne i stabsbyggnaden på morgonen tillsammans med NSE:s enhetschefer (förråds- och reparationstroppscheferna) samt de post- och ekonomiansvariga. I regel brukar staben jobba sju dagar i veckan och det är inte ovanligt för en stabsmedlem att en arbetsdag kan bli upp till 15 timmar lång. På söndagar brukar därför de flesta passa på att ta sovmorgon, någon timme, bland annat eftersom det norska köket inte serverar frukost utan brunch på förmiddagen.

Gruppbild på NSE-stabens medlemmar. Foto: PAO.

– Vi är totalt 32 personer som bor och verkar här på den tyska förläggningen som heter Camp Marmal bland drygt 7000 övriga soldater och officerare från olika nationer. Dominansen här är tysk, men amerikanarna är också en stor andel och det märks att fler amerikanare håller på att flytta hit. Redan nu är omkretsen på förläggningen drygt fem kilometer och är alltså betydligt större än den svenska förläggningen CNL och inte nog med det – lika mycket håller på att byggas ut för fullt, fortsätter Mårten.

Samordning är nyckelordet
Staben samordnar förrådsverksamheten och reparationsverkstaden men även MOVCON som i sin tur är transportfunktionen till och från Sverige. Att inte glömma bort i sammanhanget är att staben även har funktionsansvar över fortifikationsofficeren och brandmästaren som för närvarande bor och verkar på CNL. Post- och ekonomiansvariga brukar åka till CNL varje helg för att sköta sina arbetsuppgifter där för att sedan återkomma till NSE under vardagarna.

Som stabsmedlem är det viktigt att förstå sin roll i förbandet, stödja chefens beslut och kunna stödja de övriga enheterna med information och order. Att kunna arbeta i grupp, vara stresstålig och inte vara rädd för att anstränga sig utöver det vanliga är mer eller mindre en självklarhet.

Även logistikassistenten måste vara beredd på bredduppgifter. Foto: Ki.

– Det är lätt att glömma bort att en stabsmedlem även måste kunna se till helheten och jobba utanför sin specifika funktion. Så egenskapen som att kunna se vad som måste göras är mycket viktiga för att vi på staben ska kunna lösa våra uppgifter gentemot förbandet, avslutar Mårten.
I skrivande stund har förberedelserna slutförts för efterträdarna på FS 20 och vi upplever att de får en bra överlämning när de kommit ner hit i början av december månad.

Av: Mihai Saulescu

Dela på Facebook

Skolans kvinnliga rektor visade gruppen runt på skolan.

Den 7 februari i år stupade Kapten Johan Palmlöv och Löjtnant Gunnar Andersson i Afghanistan. Inför begravningsceremonin bad Johan Palmlövs anhöriga deltagarna att inte köpa blommor utan att istället stödja Svenska Afghanistankommittén och lämna en minnesgåva i de stupades namn. Hjälp från den fonden skulle sedan gå till Bibi Zainab flickskola som ligger söder om Mazar-e-Sharif där de svenska styrkorna har sin huvudbas.

Skolan omges av en mur och har enbart kvinnliga lärare.

För en tid sedan besökte ett av de svenska samverkansteamen (MOT) flickskolan som ligger i distriktet Sholghara söder om Mazar-e-Sharif för att se hur fondens pengar har använts. När vår patrull påbörjade framryckningen mot byn Sholgarah var namnet på skolan, Bibi Zainab, den enda information vi hade och som vi var säkra på överensstämde med verkligheten.

En av vicerektorerna mötte gruppen.

Efter några om och men kom vi fram till rätt plats efter att ha passerat två skolor som även dessa var finansierade av Sverige enligt de skyltar som hängde utanför med texten ”Funded by Sweden”. Vid skolan öppnade en äldre herre grinden åt oss och hälsade oss välkomna. Det visade sig senare att han var en av ”vice rektorerna”. Som vanligt möttes vi av många nyfikna ansikten, men denna gång var det nästan uteslutande flickor som kom fram och tittade på oss. Vi blev inbjudna till skolans kvinnliga rektor vid namn Qodsia.

Qodsia berättade att denna flickskola precis som alla andra flickskolor hade hållits stängd under talibanregimen men att den hade öppnats igen 2001.

Delar av undervisningen genomförs i tält. Något som måste kräva ett stark engagemang för skolgången under de extrema årstiderna.

Bibi Zainab flickskola har omkring 1000 elever i åldern 7-25 år. Egentligen går man ut 12:e och sista klass som 19- till 20-åring. Men eftersom flickor inte fick gå i skola under talibanregimen välkomnar man även äldre flickor som vill utbilda sig. Till sin hjälp har Qodsia två manliga ”vice rektorer” och 29 kvinnliga lärare. Tidigare hade de även några manliga lärare eftersom det var brist på utbildade kvinnor, men numera är det endast kvinnliga lärare vilket möjliggör skolgång även för flickor från konservativa familjer.

Vi fick en rundtur på skolområdet och tyckte att allting var väldigt fräscht och nytt jämfört med skolor vi sett tidigare. Huvudbyggnaden som finansierats av en tysk-japansk organisation bestod av åtta klassrum och ett lärarrum. Enligt Qodsia fanns det dock alldeles för få klassrum på skolan och undervisning bedrevs också i tre vita tält ute på skolgården. Men det planerades för ytterligare en skolbyggnad 2011.

Tre elever, nyfikna på besökarna.

Sverige har bland annat finansierat en ny skolbyggnad där det finns ett konferensrum, ett datorrum samt en kemisal. Tyvärr var tre av sex datorer trasiga och de kunde inte bedriva några kemilektioner eftersom de inte hade någon utbildad kemilärare, men de har kommit en bit på vägen i alla fall. Ute på skolgården var det senaste projektet i full gång, nämligen att bygga en basketplan.
– Sverige har hjälpt oss mycket och vi är väldigt tacksamma för det, sade Qodsia.
Skolan har blivit informerad om var biståndspengarna till skolan kommer ifrån och Qodsia kände även till Johan Palmlöv och Gunnar Anderssons minnesfond.

Svenska Afghanistankommittén med stöd från SIDA har finansierat det mesta på skolgården förutom huvudbyggnaden och som svenskar kunde vi känna oss stolta över att Sverige har varit med och bidragit till att dessa flickor överhuvudtaget kan gå i skola.

Text och foto: Elin och Sylvia

Dela på Facebook