Spett är ett underskattat hjälpmedel vid stridsfordonsunderhåll.

Det var varmt, dammigt och det var ganska länge sedan. När närmare bestämt var det ett par veckor före valet som ett par grabbar ur stridsfordonsplutonen brottades med ett av sina drivband. Luften var fylld av en hel del adrenalin blandat med jäklar anamma och det står nog för något universiellt när det gäller mekaniserade förband. Materielunderhållet är en ständigt pågående process som aldrig tar slut.

Samarbete är A och O för att lyckas. En sådan reparation tar en ordentlig stund i anspråk innan den är färdig.

Stridsfordon 90 eller CV90 som den kallas i Afghanistan är ett mycket bra fordon. Däremot så har den samma egenhet som de flesta stridsfordon. Den kräver ganska mycket underhåll. I detta ligger bland annat att kontinuerligt, varje vecka, gå igenom banden för att se till att allt är på topp.
Denna gång var en bandplatta stukad. Nog skulle den kunna sitta kvar några mil ännu när skadan upptäcktes men när hade bandet då tänkt sluta fungera. Ett sådant scenario, att lägga sig i händerna på ödet på grund av bekvämlighet finns inte på kartan. Sagt och gjort. Plattan skulle bytas även om det skulle ske när värmen var som värst.

Den skadade plattan blev utbytt och en ny kom på plats.

Verktygslådor, spett, kamratskap och ett par timmars arbete så rullade vagnen igen. Nu med ny platta och dessutom med ett par nöjda soldater som konstaterade att nu skulle det nog rulla väl ett tag till. Vad som orsakade skadan? Det var inte känt och inte lär vi få reda på det heller. Det är en av många saker som bara händer under en mission.

Text och foto: PAO