En svensk-finländsk patrull besköts under eftermiddagen den 29 september av ett okänt antal motståndare. Händelsen inträffade strax efter klockan sex på kvällen, lokal tid i området cirka 40 km väster om Mazar-e-Sharif. Patrullen besköts med finkalibriga vapen och raketgevär.
Läs återstoden av meddelandet under följande länk!
En svensk patrull i samarbete med afghansk polis hamnade under eftermiddagen den 29 september i stridskontakt med ett okänt antal motståndare. Händelsen inträffade strax efter klockan ett på eftermiddagen, lokal tid, då patrullen besköts med finkalibriga vapen i området 45 km väster om staden Shibirghan.
Läs återstoden av meddelandet under följande länk!
Vid ett par tillfällen under valarbetet, då PRT MeS stöttade den afghanska armén (ANA) som i sin tur stöttade polisen (ANP) så var stridsfordonsplutonen tvungen att korsa odlad mark i syfte att understödja ANA och ANP som var i strid längre fram. När läget nu tillåter så gör vi vad vi kan för att ta kontakt med de vars egendom och inkomster har påverkats direkt av vårt agerande för att vid behov kunna kompensera dessa.
Jordbruksrådgivaren Bob kontrollerar vilket skada som gjorts på bomullsskörden.
I veckan så har stridsfordonsplutonen varit ute för att dokumentera skadorna tillsammans med en samverkansofficer från enheten för civil-militär samverkan och jordbruksrådgivaren Bob från United States Department of Agriculture på de odlade fält som korsats under valhelgen. Bobs mångåriga expertis när det gäller jordbruk är en ovärderlig resurs när det kommer till att bedöma hur omfattande skadorna är samt diskutera olika typer av kompensation. Han arbetar även med ett flertal utvecklingsprojekt för jordbrukare inom PRT MeS område och han letar ständigt efter nya områden där hans kunskaper kan komma till nytta.
Vi framryckte till bomullsfälten och lämnade fordonen utanför den här gången innan gick ut över fälten för att prata med de personer som arbetade där. De verkade lika förvånade som glada över att vi kom för att kontrollera skadorna. De flesta av bomullsplockarna var kvinnor och barn, men en man visade sig vara tillsynsman på plats och han förklarade att ägaren till fältet bodde i en annan provins och de var alla anställda av honom. Tillsammans med Bob följde de stridsfordonens spår och kunde lantbrukare emellan konstatera att ingen större skada var skedd; den mesta av bomullen skulle gå att skörda ändå och inga av de omfattande bevattningsdikena var skadade som tur var. Bob skrev ner några beräkningar av skadornas värde och tog bilder av spåren på plats innan vi begav oss mot nästa bomullsfält.
Peter/DQ
Mentorerna från OMLT på CSS-kompaniet har genomfört förarutbildning.
Operational mentoring and liaison team (OMLT) har till uppgift att coacha, utbilda och mentorera delar ur afganska armen. Detta innebär att vi lever tätt intill med afganerna i vått och torrt. Det svenska bidraget under FS 19 har uppgiften att mentorera andra kandaken, vilket betyder andra bataljonen.
Delar av kursdeltagarna och de två instruktörerna.
”Ingen kan allt, men tillsammans kan de en hel del”
Så kunde lastbilsförarna på Combat Service Support Company (CSS-coy) beskrivas. Med detta som förutsättning så har vi i vårt mentorsteam hållit en serie utbildningspass för förarna i syfte att vidareutbilda dem och ensa synen hos dem.
Med lite vilja får man in nio afghanska soldater i en lastbilshytt.
CSS-coy ingår i en afghansk infanteribataljon eller kandak. Kompaniet har i uppgift att stötta kandaken med samband, underhåll och sjukvård. Detta kräver att standarden på vare sig förare eller fordon får vara en begränsning för att lösa uppgiften. Denna förutsättning gjorde att utbildningspassen inriktades på körning samt förebyggande och avhjälpande underhåll på fordonen. All utbildning och alla scenarier kopplades till hur man praktiskt löser detta i en stridssituation med fienden, något som både vi och deltagarna har mycket erfarenhet av efter de senaste månaderna.
Inspektion av soldaternas genomförda åtgärder före bogsering.
Utbildningspassen har innehållit följande:
Vinschutbildning där vi för tillfället kopplat med dubbel part.
En av målsättningarna vi hade var att deltagarna skulle genomföra så många av utbildningspassen som möjligt i syfte att få en helhetssyn. Detta visade sig bli svårt. En morgon kom endast en fjärdedel av soldaterna, övriga hade under natten blivit ivägskickade på underhållstransporter eller leave.
Vi utgår från en terrängmodell när vi diskuterar förfarandet vid bärgning av fordon. Det avkörda fordonet symboliseras av delar av en drivaxel.
Under kursen har vi lärt känna många av soldaterna vid kompaniet vilket har varit enormt givande. Alla av dem har visat att de vill lära sig mer och utvecklas som förare. De är praktiker ut i fingerspetsarna, tyvärr med mindre mottaglighet för teori.
Däckbytarövning där NCO:n leder arbetet.
Resultatet av kursen blev 15 examinerade förare som vid kursslut erhöll diplom, checklistor på dari för daglig och särskild tillsyn samt ett kitt med personlig skyddsutrustning.
Målbilden är att varje fordon skall vara bemannat med en takskytt. I det här fallet utrustad med en rysk PKM.
Calle och Putte/OMLT
Mike Lima är anropssignalen på den bärgningsbandvagn 90 som finns på vårt Provincial Reconstruction Team, PRT. Bärgningsbandvagnen eller bgbv90 som förkortningen lyder ingår i skyttekompaniet vid stridsfordonsplutonen, Delta Quebec. Hittills har det inte funnits behov av så mycket bärgningstjänst utan mer fokus har legat på patrulleringar och operationer. Det varma vädret med lite nederbörd bidrar till stor del.
Desto mer bärgningar skedde under missionsutbildningen på Livgardet, utanför Stockholm. Denna period med snö och lera var en utmaning för de besättningar som utbildade sig till förare och vagnchefer på de pansarterrängbilar (Patria) som vi har här nere.
Vi som ingår i bärgaren är fyra till antalet med befattningarna vagnschef, skytt och två förare/bärgningsmän.
Nu krävdes mer fältarbeten och kreativa lösningar kombinerat med råstyrka, spett och spade.
För några dagar sedan så var svenska och finska enheter på en patrull väster om Mazar-e-Sharif då en av förbandets patrior körde fast inne i en by. Efter några timmars försök till självbärgning så fattades beslutet att skicka ut Mike Lima för att bistå. Vid detta laget bedrev vi återhämtning inne på CNL efter några långa nätter ute på patrull.
Vi åkte ut med en beredskapsstyrka från CNL till byn och anlände på kvällen, då hade patrian suttit fast i cirka fem timmar. Väl på plats gjorde vi en noggrann rekognosering av området och kunde konstatera att detta skulle ta tid! Anledningen var främst att det var väldigt trångt kring den fastkörda vagnen. Hade samma fastkörning skett på en väg intill en åker så hade vi löst bärgningen på två timmar. Nu krävdes mer fältarbeten och kreativa lösningar kombinerat med råstyrka, spett och spade.
Hade samma fastkörning skett på en väg intill en åker så hade vi löst bärgningen på två timmar.
Efter omkring sex timmar så konstaterade vi att underlaget var av för poröst för att kunna ge någon stadga. Vi begärde mer hårdfast virke av typen lastpall från CNL. Klockan var fyra på morgonen och vi tog en välbehövlig vila intill dess att transporten från CNL skulle anlända.
Cirka fyra timmar senare hade en lastbil anlänt med dessa lastpallar. Med förnyade krafter fortsatte vi bärgningen och sex timmar senare så stod Patrian på fast mark igen. Dock så är ingenting över förrän alla är på campen och utrustningen vårdad och klar för nästa patrull. För att göra en lång historia kort så anlände vi till CNL igen omkring 23 timmar efter att vi lämnat campen dagen innan.
Desto fler bärgningar fick vi genomföra under missionsutbildningen på Livgardet, utanför Stockholm. Den perioden med snö och lera var verkligen en utmaning för de som utbildade sig till förare.
Den bärgningen vi genomförde innebar en hel del fältarbeten vilket orsakade skador på vägar och bevattningsdiken i byn. Medvetna om detta så skickades personal från CNL ut till byn med samverkansofficerare och informationsenheter i syfte att säkerställa att lokalbefolkningen är medvetna om vilka skador som byn åsamkats samt att PRT:t skulle kompensera detta. Att inte göra på detta sätt skulle med stor sannolikhet leda till en mer negativ syn gentemot ISAF i byn och det vill vi med alla medel undvika.
Denna episod ger en kort inblick i verksamheten på bärgningsbandvagnen i Afghanistan.
ML/Henrik
Strax efter klockan 11.00, lokal tid, inträffade en explosion längs Ringroute 5 mellan Balkh och Mazar-e-Sharif.
Läs återstoden av meddelandet under följande länk!
En amerikansk organisation arbetar med alla fängelser i våra fyra provinser.
Söndagen den 22 augusti åkte jag och några av mina kvinnliga kollegor, till fängelset i Mazar-e-Sharif för att göra ett besök på kvinnoavdelningen tillsammans med en civil amerikansk organisation som heter CSSP och deras representant Rita. Den här organisationen arbetar med fängelserna i alla våra provinser, med deras miljö, utrustning, service med mera.
Som bakgrund kan jag berätta att det afghanska rättssystemet skiftar som väder och vind hemma hos oss. Många sitter i år utan en fällande dom. Någon har blivit dömd till sju år för mord medan någon annan fått 13 år för stöld.
Barnen följer sina mödrar in i fängelselivet.
Dessutom är det så att barnen följer med sina mödrar in i fängelset. Bland annat mötte vi två kvinnor som för fem respektive tio dagar sedan födde sina barn i den här miljön.
CSSP har ordnat med hälsovård för kvinnorna genom en kvinnlig läkare som besöker fängelset två gånger per vecka. En afghansk organisation är där kontinuerligt för att utbilda och aktivera kvinnorna som genom dessa aktiviteter får en chans att tjäna lite pengar som de kan handla extra mat och kläder för, med hjälp av de kvinnliga vakterna.
Fängelsemiljön var deprimerande, 27 kvinnor och 17 barn samsades tillsammans med sina två kvinnliga vakter på en relativt liten yta bestående av en bakgård och tre rum eller sovsalar.
En del av gården var terrasserad och under tak vilket gav fångarna en skuggig plats att sitta på.
En trång miljö. 27 kvinnor och 17 barn på en yta bestående av en bakgård och tre rum eller sovsalar. Kvinnorna på bilden har i övrigt inget samband med texten.
Här är några av kvinnornas berättelser:
Den första kvinnans man försvann och var borta i tio dagar. Han hittades senare död långt från hemmet. Kvinnan och kvinnans son anklagades för mord och dömdes till fängelse i sju och ett halvt år.
Kvinna nummer två blev bortgift som tretton åring med en man i 50-årsåldern. Mannen hade två fruar sen tidigare och det är inte ovanligt att en ny yngre fru uppfattas som ett hot och behandlas därefter. Den här kvinnan eller flickan var nu mor till tre barn vilka togs ifrån henne för två och ett halvt år sedan när hon anklagades av de andra fruarna för att ha stulit smycken från svågerns familj.
För detta dömdes hon till 13 års fängelse efter att mannen påståtts ha betalat eller mutat domaren.
Den tredje kvinnan hade en dotter som blivit bortgift men rymde hem igen. När svärsonen dök upp för att hämta tillbaka dottern och samtidigt hotade att döda henne, höll hon sig gömd. Då hämnades han genom att döda kvinnans ena son istället och såg sen till att hon anklagades för mordet. Hon fängslades för drygt tre månader sedan och har fortfarande inte fått sitt slutgiltiga straff. Med sig i fängelset hade hon tre av sina yngsta barn, varav ett avled efter en månad.
Efter möten som dessa inser man hur illa det fungerar i det afghanska rättssystemet och att förändringsarbetet som pågår kommer att ta lång tid.
En äldre kvinna som tillbringat lång tid i kvinnofängelset i Balkh.
De som döms för brott, döms i huvudsak utifrån Sharia- eller traditionella lagar och det afghanska statliga rättssystemet har ingen som helst verkan ute i samhället för den vanliga afghanen.
Mänskliga rättigheter eller likhet inför lagen verkar vara långt borta för dessa människor.
Text: Kapten Helena/Gender Field Advisor
Foto: Humaira
Patrull, oförtröttligt och ihärdigt. Vinden blåser knappast i håret när hjälmen är på. Skyddsglasögon och sjal täcker ögon, mun och näsa för att slippa allt damm.
När jag blev tillfrågad av plutonchefen på DQ om jag ville följa med plutonen ut på en patrull väster om Mazar-e-Sharif blev jag överraskad och väldigt glad. Min egen tjänst innebär mycket sittande på kontoret framför datorn eller med näsan i en hög med papper; det är inte ofta man får möjligheten att åka ut och se det land som vi befinner oss i och som vi försöker att stötta med vår närvaro. Jag har åkt otaliga gånger till den tyska campen, men den ligger ju österut, i helt fel riktning i förhållande till där det mesta av vår verksamhet bedrivs.
Förövning på CNL. Tur att man är kort och inte lider av klaustrofobi!
Innan jag fick följa med ut gick jag den obligatoriska utbildningen i hur man tar sig ur ett stridsfordon – jag är glad att jag är liten, inte ens 160 cm lång, och att jag inte lider av klaustrofobi! Efter denna genomgång bar det så iväg västerut. Solen sken (som alltid här nere) och jag önskar att jag kunde skriva att vinden blåste i håret, men det var hjälm på och skyddsglasögon och sjal för mun och näsa för att slippa allt damm.
Vår uppgift var att samverka med polisen på olika platser, vilket vi gjorde, med en mellanlandning på säker plats för att avnjuta nudlar eller grönpåse. Några i gruppen provade på den tyska versionen av grönpåse, med blandade resultat. Raviolin var tydligen helt okej, men den vakuumförpackade würsten gavs till hundvalpen som modigt vaktade oss under kvällen. Efter några timmars patrull i området slog vi nattläger och upprättade postlista. Jag hann få en timmes sömn innan det var min tur, men jag väcktes inte av den avgående posten som är brukligt utan av att något tassade över tältgolvet väldigt nära mig. Jag hoppade upp, trodde det var en råtta eller något ännu värre, men det visade sig vara en afghansk igelkott! Med öron och svans! Denna igelkott blev nattens samtalsämne.
Natthimlen över Afghanistan är fantastisk. Eftersom det saknas gatubelysning eller överhuvudtaget någon belysning från byarna är stjärnhimlen oerhört tydlig. Man ser Vintergatan som ett bälte över himlen och efter lite letande hittade vi både Cassiopeia och Karlavagnen. Och det var knäpptyst. …förutom hundpacken i de olika byarna som satte igång att skälla utan förvarning och sedan höll på oavbrutet i en kvart, för att sedan tystna tvärt.
Frukosten åts i soluppgången i närheten av den plats där vi skulle genomföra kontroll av passerande fordon. Kontrollen gick bra, vi möttes av traktorer, Toyota Corolla, Zaranger (motorcyklar med flak bak), cyklar, och pojkar med stora flockar getter. Sedan åkte vi vidare, in i en by. Jag är oerhört imponerad av fordonsföraren och vagnchefen som lyckas styra ett 28-tonsfordon genom de smala sandvägarna i byarna utan en enda skråma vare sig på fordonet eller på murarna som står dikt an mot vägen.
Strax efter lunchtid återvände vi till Camp Northern Lights, och det var en väldigt glad och imponerad, med trött och dammig, LEGAD som steg ur stridsfordonet. Ett stort tack till DQ, och särskilt FD, för att jag fick följa med er ut – ni gör ett fantastiskt arbete!
Ebba/LEGAD
Sammanfattning av händelsen med en hemmagjord bomb riktad mot stridsfordon den 17 september.
Fredagen den 17 september träffades ett stridsfordon 90 tillhörande det svensk- finländska skyttekompaniet vid PRT MeS av en hemmagjord bomb i området cirka 40 km väster om Mazar-e-Sharif. Föraren i stridsfordonet skadades men var vid medvetande efter händelsen. Ingen annan personal skadades vid denna explosion.
Ett stridsfordon 90, eller CV90 på engelska. Det var ett fordon av denna typ som soldaten körde när han skadades av en hemmagjord bomb.
Föraren togs om hand på skadeplatsen och transporterades av en sjuktransporthelikopter till det tyska fältsjukhuset på Marmal strax utanför Mazar-e-Sharif. Vid framkomsten till sjukhuset väntade en svensk läkare och chefen för PRT MeS på platsen för att skapa sig en första uppfattning om den skadades läge.
Lördagen
Under den följande dagen, lördagen, fick soldaten åter besök av chefen, då tillsammans med ställföreträdaren för skyttekompaniet. Senare på dagen kunde också soldatens egen grupp besöka honom. Han var då vaken och tillgänglig för samtal med sina kollegor på gruppen under detta besök. Under lördagen togs beslut om att sända den skadade föraren till Sverige för vård och rehabilitering på Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Söndagen
På söndagens morgon, vid niotiden, tog den skadade tillsammans med en kamrat plats i det flygplan som sänts från Sverige för att ta honom till Uppsala. Han anlände till Ärna flygplats i Uppsala vid 15.30-tiden, svensk tid. På flygplatsen väntade personal från Arméns taktiska stab och från Human Recourses Centre ur Försvarsmakten. Den skadade fördes till Uppsala Akademiska Sjukhus där också hans familj väntade. All vård och alla transporter har så här långt fungerat mycket bra.
Prognos
Den skadade drabbades av flera frakturer, dock var samtliga stabila. Det är tidigt att säkert kunna uttala sig om slutresultatet, men allt tyder på att patienten kommer att bli helt återställd.
PAO
– Massoud-dagen –
Provinsguvernören i Balkh, Atta Mouhammed Noor stod som värd för de minnesdag som hölls för krigsherren och nationalhjälten Massoud.
Ahman Shah Massoud, den hyllade tadjikiske krigsherren från Panjshirdalen, var en av ledarna i Norra alliansen som kämpade mot talibanerna fram tills han lönnmördades den nionde september 2001 av Al Qaida-agenter. Mordet skedde endast två dagar innan terrordåden i New York den 11 september.
Efter talibanregimens fall utnämnde dåvarande interimspresidenten Hamid Karzai Ahmad Shah Massoud till afghansk nationalhjälte.
Nationalhjälten Ahman Shah Massoud.
På årsdagen av mordet på denne nationalhjälte bjöd provinsguvernören Mohammed Atta in Provincial Reconstruction Team Mazar-e-Sharif, PRT MeS, att delta vid denna minnesdag av martyrer tillägnad Massoud.
Alla var där; chefen för 209.armékåren, nye polischefen för 303.PAMIR, chefen för provinsrådet i BALKH, provinspolischefen, chefen över Isafs Norra kommando (RCN) och inte att förglömma PRT MeS som representerades av Balkh Operational Cell.
Talen om Massouds storhet och föregångsmannaskap varvades med dikter, reciteringar ur Koranen och sånger av barnkörer. Massoud beskrivs med enorm respekt upprepade gånger som den store kämpen för frihet, godhet och hela Afghanistans folk.
Det var en väl arrangerad ceremoni i en storslagen bröllopshall, ägd av guvernör Atta själv, och det var intressant med den stora variationen i budskapens framförande trots att ceremonin endast handlade om att prisa en och samma krigsherre. Det var väl värt besöket.
”Even if he is dead he lights up the road for the rest of us like the moon”
Provinsguvernör Atta
Text: Zara
ISAF Press Releases
