Som en helt valig vallokal fast på en alldeles ovanlig plats, i Mazar-e-Sharif Afghanistan.
En liten men jämn tillströmning av röstande kom till vallokalen på Camp Northern Lights, när den öppnade tisdagen den 31 augusti, efter lunch. En mindre grupp röstande väntade när valförrättaren Ulrika Björkquist kom till lokalen och strax därefter kunde soldaterna lämna sina röster.
Läs resten av artikeln på Försvarsmaktens hemsida under följande länk!
Den finländska flaggan är på plats. Chefen har tagit emot förbandet och ceremonin har börjat.
Sedan en tid har en ny finländsk kontingent anlänt till Afghanistan. Överlämningar mellan den gamla och nya styrkan har skett och nu är de nya finländska soldaterna på plats. Detta markerades i veckan som gick vid genomförandet av den officiella ”TOA-ceremonin” Transfer of Authority-ceremonin mellan enheterna.
Den tidigare chefen för den finländska kontingenten överstelöjtnant Ari Grönroos överlämnar fanan och ansvaret till den inkommande och nye chefen, överstelöjtnant Mikael Fäldt.
Ceremonin genomfördes strax före lunch på måndagen den 23 augusti. Tidigt var förbanden på plats och för de nya soldaterna i landet var den säkert en upplevelse och ett minne för lång tid framåt. För svenskarna som nu börjar bli ”gamla i gården” så är gemensamma uppställningar nu att betrakta som rutin. Ändå är det något speciellt när en ny kontingent kommer in och ska komma på plats.
Kort och kärnfull ceremoni
Som sagt så har de nya soldaterna varit på plats en tid för att genomföra överlämning. Denna måndag stod de beredda att axla ansvaret för den tid som kommer. Efter att chefen för Provincial Reconstruction Team Mazar-e-Sharif (PRT MeS) överste Gustaf Fahl tagit emot inspekterade han förbandet och hälsade det välkommet till operationsområdet. Den avgående chefen, överstelöjtnant Ari Grönroos, tackade bland annat för den extremt höga professionalism som personalen visat under sitt uppdrag och konstaterade att kontingenten inte drabbats av några förluster under sin tid i missionsområdet.
En del av den nya finländska kontingenten med absolut uppmärksamhet på det som händer under ceremonin.
Den nye chefen för den finländska kontingenten under sitt öppningstal till den närvarande personalen på Camp Northern Lights.
Efter överlämningen av ansvaret som symboliskt genomfördes när den finländska flaggan överlämnades till den nye chefen så blev det dennes tur att ta till orda. Han berättade om hur han såg på den kommande tiden och det som står att göra. Därefter var det dags att gå vidare till nästa punkt på dagordningen.
Resten återstår
Köket markerade denna dag genom att som vanligt servera en mycket minnesvärd måltid som också kom att markera avslutningen på inledningen av den nya finländska kontingentens tid i Afghanistan. Nu återtår det verkliga arbetet, att hjälpa till att ge det afghanska folket en bättre framtid.
PAO
En svensk-finländsk patrull tillhörande Provincial Reconstruction Team i Mazar-e-Sharif (PRT MeS) besköts idag cirka klockan 11.45 (lokal tid).
Läs återstoden av meddelandet på Försvarsmaktens hemsida under följande länk!
Focus på bollen. Spelet utstrålade mer vilja än taktik.
Under de senaste veckorna har den finländska kontingenten avlösts vid Provincial Reconstruction Team Mazar-e-Sharif (PRT MeS). Den formella överlämningen genomfördes före lunch måndagen den 23 augusti. Detta innebär att delar av staben till PRT MeS nu håller på att lära känna varandra.
Emellanåt så fungerade också skyttet. Här sitter en tvåpoängare.
På samma fina sätt som FS 19 blev mött när kontingenten roterade ned i maj av de finländska kollegorna gäller det nu att möta nya kamrater på olika poster. För att snabbt bli ett effektivt arbetslag så tas alla tillfällen till vara, också den fysiska träningen. Strax före middagen samma dag spelade stabens avdelningschefer basketboll mot starka motståndare, sina ställföreträdare. Hårt tempo och mycket vilja gjorde snart att de nya medarbetarna kom mycket nära varandra.
Och hur gick matchen? Ja, det förtäljer inte historien.
PAO
Läs meddelandet på Försvarsmaktens hemsida under följande länk!
Jag trivs! Jag har det bästa jobbet man kan ha här, säger plutonbefälet Jonas från Arméns jägarbataljon till arméinspektören.
– Ni bidrar till positiva resultat för den Afghanska befolkningen. Det var budskapet arméinspektören Berndt Grundevik gav soldaterna vid hans besök i byn Ali Zayi, några mil väster om Mazar-e Sharif i tisdags.
Läs återstoden av reportaget på Försvarsmaktens webbplats under följande länk!
Så fort soldaterna promenerar ut ur grinden kommer barnen fram, nyfikna, pratglada och med massor med handskakningar på lager. Det blir en hel del under en patrull. Det är bland annat för att göra just det, att ha en relation med människorna i staden, närpatrullerna genomförs.
äs återstoden av reportaget på Försvarsmaktens webbplats under följande länk!
Afghanerna utbildas i olika typer av sökverksamhet. Här förklaras hur personsök genomförs.
Ett av fundamenten för att Afghanistan i framtiden ska klara sig utan internationell militär närvaro är att den egna armén kan upprätthålla säkerheten inom landet. För att detta skall lyckas krävs utbildning. Sedan en tid tillbaka tjänstgör tre svenska officerare vid den afghanska ingenjörskolan.
Läs återstoden av reportaget på Försvarsmaktens webbplats under följande länk!
Totalt var vi ca 30 fordon, mestadels Afghanska polisen och militären som begav sig mot det område som vi snart kom att inse kan liknas vid dörren till ”Narnia".
Miljöer som kunde vara tagna ur sagor.
Ända sen barnsben får man höra om berättelser som nästan uteslutande handlar om det goda och onda i världen, förmodligen en slags undermedveten propaganda för att människor ska välja rätt linje i livet med motiveringen att det i slutändan ändå alltid är det goda som vinner. Ofta utspelar sig dessa två antagonister i miljöer som endast lämpar sig i fantasins sagomiljöer. Varför vi tar upp detta beror på att vi ständigt blir påminda om dessa faktorer, inte sällan så färdas vi i miljöer som kunde vara taget ur sagor, inte sällan känns det nästan surrealistiskt att det godas antagonist iakttar oss och bara väntar på rätt tillfälle att få förstöra utvecklingen och välfärden för landet, men kanske mer konkret fysiskt förhindra oss att inte hjälpa. Vår grupps huvuduppgift är att följa och leverera flygunderstöd till enheter med hög hotbild.
Området söder om Sar-e Pol informerades vara riskfullt efter den senaste tidens attacker men även terrängen som inte medger utrymme för några misstag, varpå gruppens uppgift denna gång gick ut på att understödja ANSF och deras operation tillsammans med ISAF provinskontor i Sar-e Pol.
Det som först verkade vara ett ganska beskedligt pass genom bergskedjan … visade sig ganska snart vara en bergbeklädd käft som svalde oss. Körandes med våra galtar i delvis uttorkade flodfåror, vägavsnitt uthackade ur lodräta bergssidor och med hotvarningar om insurgenternas förehavanden så reflekterar man över hur sårbar man kan känna sig trots all träning, utrustning och beväpning.
Jord och vatten, två av jordens element har genom årtionden av tvist förärat oss med en djupt skuren vägbana.
Under vår framryckning mot en by där vi skulle samverka med byborna fick vi information om en pågående insurgentattack mot en polispostering ca 15 km längre fram. Konvojen ökade farten något för att understödja de utsatta. Det känns som tiden står stilla och tankar om du hur man bäst ska kunna hjälpa rullar fram och tillbaka i skallen i takt med fordonets orytmiska gungande över det karga landskapet.
Väl framme vid den utsatta byn har vi nu nått så djupt in i oländiga bergsområden att vägar numera kan liknas vid gammeldags cykelstigar, primitivt framskottade. Detta resulterar i vad som kan liknas en fastkörning, men i själva verket är det tre av sex hjul på vår sjukvårds-”Patria” som hänger utför en klippavsats.
Lodräta bergsidor, på riktigt.
När det vinande ljudet från fordonsturbon tystnat så hör vi intensiv skottlossning mot vårt håll. Insurgenter skjuter på mycket långt håll, ca två kilometer mot de ANSF styrkor som framrycker i täten. Kraftiga smällar från granater medför att den tidigare så idylliska dalen nu förvandlas till en ljudförstärkare för 8 cm granater och finkalibrig eld som lobbas, en uppgift dalen löser mycket bra då vi rycker till vid de värsta smällarna och visuellt söker nedslag i vår omgivning. Reflekterandes över allvaret i situationen, med ett eget fordon fast i vad som nu var en stridsarena lättades känslan en aning av att vi inom närtid blivit tilldelade två stycken stridsflygplan av modellen F-16 för att lösa situationen med insurgenterna. Efter att ha upprättat samband med piloterna och gett dem en lägessituation så gavs ge uppgiften att visa styrka.
Vi har grupperat för att kunna överskåda området.
Det som tidigare varit kraftiga smällar framstod nu som små puffar då stridsflygen svepte extremt lågt längs bergsidan och släppte ifrån sig brinnande facklor som varning. Detta fick insurgenterna att avbryta sig eldgivning, nu övergick piloternas uppgift att söka efter de insurgenter som inte förstått budskapet. Dock så gömde de sig mycket väl i klippskrevor vilket gjorde de svåra att upptäcka, även med flygets sensorer.
Samtidigt längre ner i dalen hade övriga i ISAF lyckats med konststycket att bärga den fasthängda ”Patrian” och vi sökte oss till säkrare nejder för att återhämta i skydd av mörkret. Flyget rekade snabbt av vägen efter hot innan de återvände till sitt ursprungliga uppdrag.
Samverkan i en av byarna vi passerade, frågor och hur deras situation är och inställning för valet varvades med information om ISAF:s förehavanden.
Natten bjöd på några röda streck i horisonten som för en lekman kan uppfattas som vackert men som i själv verket är spårljus med ett annat syfte. Natten fortlöpte utan komplikationer trots att de fårhundar vi grupperade bredvid och blev accepterade av markerade rörelser i närområdet. Vad de skällde åt får vi aldrig veta.
Vi vaknade i gryningen och med ljuset kom så även en ny arbetsdag. Idag gick uppgiften ut på att om möjligt tillsammans med ANSF styrkor dra sig tillbaka till den by som primärt var operationens fokus. Dock hade ANSF efter flygets skenattacker initierat sökoperationer efter insurgenterna och hade inget intresse att ändra på den agendan.
ISAF-styrkorna tillbakaryckte återigen till bergpasset som tagit dem dit, vi pratade under vägen dit om hur mäktig terrängen varit, dialogen avbröts återigen med tystnad, stirrande ögon och passagen genom dörren.
/Magnus C TACP
CV90-besättningen gör sig klar för ännu en patrull i den afghanska sommarnatten.
I bakgrunden syns polis utan uniform. Detta kan ibland ställa till med problem för oss då det är svårt att skilja motståndaren från beväpnad icke uniformerad polis.
Det har varit en händelserik och intensiv vecka. Redan under framryckningen till operationsområdet och vår tillfälliga förläggning fick plutonen ta sig an nya utmaningar. Några kilometer väster om Mazar-e Sharif blev det första stridsfordonet vittne till en motorcykelolycka. Plutonen gjorde halt och genomförde ett snabbt omhändertagande av de tre chockade afghanerna som turligt nog klarade sig med enklare skrapsår.
Vi fortsatte framryckningen men kom inte många kilometer innan vi mötte en svensk ISAF-enhet som spärrat av vägen. Det visade sig att det alldeles nyss exploderat en IED (Improvised Explosive Device) i form av en vägbomb. Bomben hade exploderat då en kolonn av ANP (Afghan National Police) –fordon passerade. Kolonnen hade även blivit beskjuten från norr med finkalibrig eld. Vår pluton fick i uppgift att ta stridsställning för att understödja omhändertagandet av ANP-kolonnen och klareringen av platsen där bomben exploderat. Motståndaren hade redan försvunnit från platsen och snart var vår pluton på rull igen.
Byborna samåker miljövänligt till och från arbetet på fälten i denna välanvända buss.
Resterande delen av framryckningen fortlöpte utan komplikationer och vi kom fram till patrullbasen där vi löste av en något sliten pluton som spenderat knappt en vecka i området.
Efter lunch och ordergivning påbörjade vi framryckningen till en by där det varit oroligt en längre tid. Väl framme vid byn grupperade vi fordonen i utkanten av byn, gjorde avsittning och genomförde en fotpatrull. Stridsfordonen är bra på mycket men ser inte särskilt snälla ut och därför brukar vi försöka att hålla fordonen i bakgrunden då vi patrullerar för att prata med afghanerna.
Gruppen som patrullerar rapporterar till stridsfordonen och QRU (Quick Reaction Unit)-enheten som väntar utanför byn
Det är en liten by vi patrullerar och byborna är till huvuddel bönder som lever enkelt och brukar jorden i närheten. ISAF har inte varit närvarande i byn på en längre tid eftersom man haft indikationer på att infarterna till byn varit minerade. Mineringarna kan vara utlagda av de motståndsgrupper som finns i området. För några veckor sen öppnade skyttekompaniet huvudvägen in till byarna och hjälpte polisen i området att bygga två polisposteringar.
Patrullen tar en paus i skuggan av kvällssolen innan de återgår till stridsfordonen.
Under fotpatrullens gång pratar vi med byborna som är positiva till vår och polisens ökade närvaro. Det framkommer dock att byborna inte riktigt litar på polisen. Förhoppningen är ju att polisen i fortsättningen ska kunna säkerställa bybornas säkerhet. Det är inte svårt att förstå att byborna inte litar på polisen eftersom den sägs vara otroligt korrupt. Flera av polismännen sägs ha ett tvivelaktigt förflutet och misstänks även ha släktingar som står på andra sidan lagen. Det hela är en stor soppa så vitt vi förstår.
Efter patrullen grupperar vi i närheten av en polispostering och samverkar med polisen över en kopp te. Polisen säger som de gjort flera gånger tidigare. De känner sig trygga när vi finns i närheten eftersom motståndaren inte vågar sig fram då. Vi stannar kvar i närheten av byn en bra bit in på natten för att visa polisen att vi finns där för deras och bybornas säkerhet.
Signalisten har det lite extra tungt under den cirka två timmar långa fotpatrullen.
Efter ett par timmar i mörkret blir vi via radion anropade av en annan svensk enhet i närheten som meddelar att det varit skottlossning i närheten av den patrullbas som plutonen ska använda som nattförläggning under de kommande dygnen. Inom ett par minuter har plutonen gjort sig anfallsberedd och påbörjar framryckning mot platsen för skottlossningen. Polisen i posteringen säger att de skjutit mot vad de tror är talibaner. Efter att plutonen patrullerat österut och konstaterat att allt är lugnt i området framrycker vi till patrullbasen för att äta, sova och göra klart fordonen och utrustningen för morgondagens patruller.
Delar av DQ tillsammans med ANP som tycker att raketgevär är ett lämpligt vapenalternativ vid fotpatrullering i byn.
Patrullbasen är en före detta ANA (Afghan National Army) bas. Där har vi under veckan delat förläggning och bevakning av basen med ANP (Afghan National Police). En anledning till att vi bor med ANP i basen är att den ligger taktiskt utplacerat mitt i operationsområdet vilket gör att plutonen snabbt kan vara på plats om något skulle hända och vår hjälp behövs. En annan anledning till att dela förläggning med ANP, kanske än viktigare, är att visa att vi kan och vill jobba tillsammans med afghanerna för ökad säkerhet i Afghanistan med förhoppningen om att de i slutändan själva ska kunna ansvara för lag och ordning i sitt eget land. Tidigare i år mördades ett flertal brittiska soldater i södra Afghanistan då de delade förläggning med ANP. Två av soldaterna mördades då de låg och sov på natten. Vi är på vår vakt.
Patrullen gör flera längre halter för att prata med byborna
Vibrationerna i vagnen, den höga bullernivån, solen, dammet, fotpatruller, postverksamhet och vård av utrustning har gjort oss trötta och de flesta av oss somnar, kanske trots viss oro, ganska snabbt den första natten. Någon längre sammanhängande sömn blir det inte då det går åt mycket tid och personal för att vakta förläggningen under tiden vi är där. Det är svårt att jobba halva nätterna och försöka sova på dagarna då det är ljust och ibland olidligt varmt i avsaknad av AC. På grund av det begränsade packningsutrymmet i våra stridsfordon har vi minimalt med bekvämligheter med oss eftersom vapen, ammunition, mat och vatten står högre på prioriteringslistan. Tältsängarna som vi ställer upp i de stora tälten är uppskattade då vi tidigare sett råttor, ormar, spindlar och en del andra småkryp som vi gärna inte vill dela sovsäck med.
Gamla kanoner och nya kanoner inne på patrullbasen.
Veckan går och de kommande dagarna och nätterna genomför vi patruller både till fots och med fordon i byarna i närheten. Timmarna i patrullbasen då vi inte sover går åt till att äta, bevaka basen samt att underhålla fordon, vapen och annan utrustning. Vi har med oss en ovanligt social och välutbildad afghansk tolk som är född och uppvuxen i Mazar-e Sharif. Han har många års erfarenhet av tolkyrket men har nyligen börjat jobba för svenska ISAF och är väldigt intresserad av Sverige och svensk kultur. Vi har många intressanta diskussioner under veckan och samtalsämnena är många. Bland annat diskuteras polygami, talibanernas massaker av den etniska gruppen Hazarer i Mazar-e Sharif 1998, Sveriges statsskick, det svenska kungahuset, religionstolkningar och framförallt jämförelser av den svenska och afghanska kulturen över lag.
Gräv och förbättra! Här förbättras postvärnen med nya sandsäckar.
En morgon väcks vi strax innan 06.00 av att poliserna högljutt skriker mellan varandra, på radio och till oss. Genom tolken förstår vi att det ligger en IED på vägen strax norr om patrullbasen. Vi genomför ett anfall med stridsfordonen och tar terräng runt platsen för den misstänka bomben. Vad vi kan se är det en IED och vi skickar en rapport till Camp Northern Lights. Under förmiddagen röjs sedan bomben av svenska enheter och vi kan återgå till patrullbasen för att äta lunch innan dagens första patrull.
Vi hinner knappt äta klart innan poliserna i basen påkallar vår uppmärksamhet igen. De säger att deras kollegor i en by i närheten är i strid med talibaner och behöver vår hjälp. De svenska cheferna på plats gör en snabb stridsplan och sedan påbörjas dagens andra anfall. Vår pluton anfaller i täten då vi har de bästa förutsättningarna för observation och verkan. Vi ser dock inte skymten av några talibaner och får via ANP, som plösligt anfaller igenom våra linjer, veta att motståndaren har vikit in i den täta vegetationen.
Vi framrycker tillbaka till CNL för en natts riktig vila, en dusch och ett mål lagad mat för att åka ut morgonen därpå. På vägen hem skämtar vi om att vi egentligen bara behöver göra en u-sväng inne på campen, fylla på drivmedel, mat och vatten för att åka ut igen och att bekvämligheterna på CNL är överskattade.
Efter knappt en mils fordonsmarsch kör vi förbi en trafikolycka. En bil har frontalkrockat med en lastbil lastad med får och åsnor. Vi gör halt och är beredda på att omhänderta skadade. De afghanska fordonen är rejält tillknycklade och det sitter och ligger några afghaner intill lastbilen. Det visar sig dock att de svårt skadade redan har transporterats till sjukhus och personerna som är kvar mest är chockade. Djuren på lastbilen har klarat sig sämre. 19 döda får ligger uppradade på marken och alldeles intill står en åsna med brutet bakben och betar av gräset till synes ganska obesvärat.
Återhämtning i förläggningen efter patrull.
Väl tillbaka på den svenska campen tankar vi, städar ur vagnar och fyller på förnödenheter. Sen avnjuter vi en middag som smakar ganska bra efter några dagar med frystorkad mat och konserver. Några av oss går och tränar, cheferna börjar skriva rapporter, vissa fortsätter att vårda personlig utrustning medan några är så trötta att de går och lägger sig.
Senare på kvällen går larmet om att en stor motståndsgrupp har utgångsgrupperat för ett anfall mot en polispostering ute i vårt operationsområde. Vår pluton får uppgiften att gruppera i patrullbasen vi precis kom hem ifrån för att snabbt kunna undsätta polisen om det förmodade anfallet blir ett faktum. Sagt och gjort. Vi gör uppsittning och ger oss ut i natten. På vägen ut skämtar vi i vagnens internradio om hur vi för några timmar sen skämtade om hur drygt det skulle vara att bara precis åka in på CNL och sen åka ut direkt igen. Dagarna här nere blir sällan som man tänkt sig. Det blir en lugn natt utan några strider. Resten av veckan fortsätter vi att patrullera området både dag och natt. En sådan här vecka blir det ganska uppenbart för oss att vi gör skillnad för afghanerna när vi är här. Det är tydligt hur mycket lugnare det är när vi finns närvarande.
Text: Johan, soldat vid Skyttekompaniet.
ISAF Press Releases
