Med Afghan National Police (ANP)  i täten var delar ur staben på PO Sheberghan ute på fotpatrull, något som vi kallar för en ”social patrol”. Med oss hade vi tidningen ”ISAF News”, där samtliga artiklar är på dari, parstu och engelska. Syftet med patrullen var att låta det afghanska folket se vårt stöd till visa vår närvaro tillsammans med ANP. En av våra huvuduppgifter är just att stödja de afghanska säkerhetsstyrkorna (polisen och armén) och vad kan då vara bättre än att tillsammans göra fotpatruller.

Längs vägen kom många ut och hälsade och barnen gick gärna med en liten bit extra. Upplevelserna man får under en fotpatrull är många. Att bara gå ut i samhället och känna lukterna är exotiskt. Den stickande lukten av brända sopor är säregen och känns igen direkt. Den livfulla trafiken är en annan självklar upplevelse som knappt inte går att beskriva med ord utan måste upplevas på plats. Trafikregler är något nödvändigt ont, verkar det som, och det verkar mer som om djungelns lag råder istället. De största fordonen och de djärvaste förarna har alltid företräde och det kan kännas ovant för en laglydig svensk att behöva ta hänsyn till dessa oskrivna regler. Det är helt enkelt bara att lära sig det som vi kallar ”normalbilden”, d v s göra som alla andra gör, och anpassar man sig inte blir man snabbt själv en trafikfara.

Ett annat intryck, som är en höjdpunkt, är när de nyfikna barnen kommer ut på gatan och möter oss. Leende och vinkande blir vi välkomna till deras stadsdel, som de själva kallar by även fast den är mitt i en stad på 150 000 människor. Många har lärt sig några engelska hälsningsfraser och barn är inte rädda att testa sina ny-vunna kunskaper. På sätt och vis är dessa små barn på samma nivå i engelska som vad vår kunskap är om deras språk Dari. Det är mest bara hälsningsfraser där också…

Självklart möter vi också människor som inte alls är intresserade av att hälsa på oss. Några rent av viker från vår patrullväg när vi kommer och alla har de olika skäl till det. Några är kvinnor som inte alls vill eller får beblanda sig med oss, några stödjer inte alls den regering som bjudit in ISAF till landet och några gillar helt enkelt inte att ha utländska trupper i sitt land. Detta är naturligtvis ett spegelbild av det afghanska samhället där det är väldigt splittrat avseende vår (ISAF) närvaro. Det blir då än viktigare att visa upp oss tillsammans med den afghanska polisen, vars beteende vi hela tiden försöker påverka genom vårt egna uppträdande mot den afghanska befolkningen. Vi tror på ett koncept där man kombinerar det svenska rättspatoset med ett öppet, ärligt och respektfullt beteende mot befolkningen. Det har fungerat bra under andra missioner i andra länder och kan också fungera bra här i Afghanistan.

Om man skall vara ”öppen” när vi går ut och möter afghanen på gatan kan man inte se ut som det utrustningsmässiga monster som man känner sig, när man bär all utrustning som man behöver vid strid. Här får man alltid väga öppenhet kontra skydd. På PO:t i Sheberghan har vi faktiskt plockat av oss en hel del utrustning för att kunna uppträda mer avspänt vid fotpatruller i stan utan att för den skull ge avkall på vår förmåga att skydda oss i händelse av strid.

Kvällens patrull blev väldigt lyckad och efteråt vi var överens med våra afghanska kollegor om att detta är melodin här i Sheberghan stad, att patrullera ofta tillsammans och helst till fots för att möta folket.

_

Text: Mats Rostadius

Bild: Markus Andersson