Sheberghan 2010-06-23

Linkup med styrkorna från ANSF

Tisdagseftermiddagen den 22 juni samlades trupper från PO Sheberghan, Afghan National Army (ANA) och Afghan National Police (ANP) strax väster om Sheberghan City. Första målet var ställt mot en avlägsen polisstation vid provinsgränsen mot det norska provinsen och PRT Meymaneh. Patrullen var sen tänkt att fortsätta mot några byar där man skulle genomföra fotpatruller och understödja ANP i deras sök efter kriminella element. Till sist skulle det upprättas en tillfällig Check Point utanför en by där man fått informationer om att några insurgentledare skulle befinna sig.

Karavan med dromedarer i öknen

Utspisning Foto: Fredrik Forsberg

Efter linkup begav hela följet på hela 17 fordon sig söderut i provinsen där vi stannade för middag. Middagen bestod av ”grönpåse” där varje soldat själv fått välja ut vad man ville ha med sig. På menyn fanns bland annat Chili Con Carne, Färsbiff och Pasta Bolognese. Många av rätterna tillsätter man varmt vatten till, låter det stå i några minuter för att sedan inmundigas. Smaskens!

Solnedgång över vetefält i öknen

__

Efter middagen gick färden vidare genom öknen mot provinsgränsen. Exakt vart polisstationen låg som vi skulle till, var det ingen som kunde peka ut på kartan för oss. I färden genom öknen var vi helt i händerna på ANP som ledde hela konvojen. Vår orienteringsförmåga skulle nog sättas på prov vid hemfärden.

Inte långt efter det att vi lämnade vår middagsplats blev det helt mörkt ute. Inte ens månen hade kommit så högt på himlavalvet än att den kunde belysa vägen framför oss. I mörkret gick därför färden långsamt och allt vägdamm som yrde upp efter fordonen gjorde att vi slingrade oss sakta fram genom ökenlandskapet. Efter en stund kommer vi fram till något som liknar en gammal borg utan torn, vi var framme!

Möte med de stationerade poliserna vid check pointen Foto: Mats Rostadius

Fredric möter en gammal elev

På polisstationen träffade vi personalen och de fick beskriva för polischefen vilka förbättringar de behövde. Bland annat kommer vi att lämna in ett utvecklingsförslag till vårt PRT om att bygga upp en förstärkning runt vägen där man stoppar fordon och söker igenom dem. Dessutom träffade en av våra poliser, Fredric, en av sina elever från ”Training the Trainer”-programmet som vi skrivit om innan.

Efter mötet på polisstationen blev det ett tvärt kast i planeringen. Den ursprungliga planen var att konvojen skulle ta sig vidare mot några byar och genomföra fotpatruller för att vid en sista by upprätta en tillfällig check point för att ANP skulle kontrollera de fordon som passerade på morgonkvisten. Men så blev det inte. Istället bestämde polischefen som ledde hela konvojen att nu blir det ett stopp i verksamheten för vila i två timmar, innan man fortsatte. Vid en angränsande by skulle vårt förband och enheter ur afghanska armén spärra alla vägar mot byn för att polisen skulle gå in och söka efter misstänkta personer. Snabbt fick vi kontakta vår stab hemma på PO:t för att få tillgång till det senaste underrättelseläget i det nya området innan planeringen fortsatte. Sen var det dags för några timmars vila i öknen.

MOT Golf

Kl 03:00 rullade hela konvojen mot den lilla byn. Vägen dit gick längs ökenvägar, inte en fläck asfalt. I lutningen längs vissa sanddyner fick en att fundera på om bilen kommer hålla sig på fyra hjul hela tiden. Det hann bli ljust innan vi nådde den lilla byn runt kl 5 och det tog ytterligare lite tid innan alla enheter kommit på plats och söket kunde börja.

Del av en by som passerades

Påfyllning av kylarvätska

Efter nästan 20 timmar i stridsutrustningen kände man sig inte helt fräsch. Hemlängtan var stor och vägen hem kändes lång. Så när hemresan påbörjas är viloläget lågt, frukosten var knapphändig och undertecknads vätskebrist började bli påtaglig samtidigt som åksjukan gjorde sig till känna på de gungiga ökenvägarna. ”Fäst blicken på horisonten” var tipset, men det är lättare sagt än gjort när det är just horisonten som gungar upp och ner. Detta gav såklart konsekvenser. Men det var inte enbart mänskliga ”breakdowns”, vi hade ett maskinellt med.

Åksjuk och livvakt Foto: Fredric Hasselbom

Text/Foto: Markus Andersson